Jag har en ny last. Den heter “Svenska InTouch” och är en så kallad skvallertidning. Men det har något som andra, liknande tidningar har. Jag skulle vilja säga att när det gäller rykten, spekulationer och hönor av fjädrar så är InTouch i en division för sig.
För det första är inga artiklar signerade. Vem som skriver dem har man alltså ingen aning om (antagligen översätter man bara den amerikanska förlagan rakt av men i alla fall).
Källorna är i nio fall av tio “en vän” eller “en med insyn i förhållandet”.
Man refererar också till yttranden och påståenden från siare och kan därför driva scoop som “Brad och Angelina skaffar ett barn till, sedan skiljer de sig”.
De kallar också barn för “minimänniskor”. De har ofta bildreportage med kändiskids där de kommenterar deras klädstil. Det tycker jag är fantastiskt underhållande. Att kritisera vad kidsen har på sig. Genialt!
Dock håller jag inte med om att Suri skulle vara så himla välklädd, hon har ju alltid högklackat. Hur snyggt kan en fyraåring gå i högklackat undrar jag? Lär ju förta elegansen ganska rejält, kan man tänka.
Hur ansöker jag om chefredaktörstjänsten?
Like this:
Like Loading...
Related
- Postad 2010-07-22
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: None
Etiketter None
-
m, 10:40 pm July 22, 2010:
Typ mitt drömjobb att sitta och översätta såna artiklar från den amerikanska till svenska versionen av en sån tidning. Eller att sitta på aftonbladet.se och surfa runt lite och plocka upp nåt nånstans ifrån och skriva en notis om det. Nåt från photoshopdisasters, nåt från awfulplasticsurgery.
Ett annat av mina drömjobb är att läsa speakertexten till Ensam mamma söker.
-
m, 10:40 pm July 22, 2010:
Typ mitt drömjobb att sitta och översätta såna artiklar från den amerikanska till svenska versionen av en sån tidning. Eller att sitta på aftonbladet.se och surfa runt lite och plocka upp nåt nånstans ifrån och skriva en notis om det. Nåt från photoshopdisasters, nåt från awfulplasticsurgery.
Ett annat av mina drömjobb är att läsa speakertexten till Ensam mamma söker.
-
Jessica, 10:20 am July 23, 2010:
Ja jösses. Min “favorit” är annars “Psychologies” som också har den briljanta affärsidén att kombinera kändisar och vidskeplighet. Jag har faktiskt aldrig köpt en, men många gånger stått där med mitt ex av SFX i näven och bara glott på omslagsrubrikerna som alltid handlar om hur Scarlett Johansen fann frid genom Yoga, hur John Edward satt Lindsey Lohan i kontakt med sin skyddsängel och sån där skit. ‘
Jag inser att jag gör Rastapopolus upprörd nu, men för mig är det ondskans genius att komma på en sån idé. En cynism mer fundamental än kolföreningar. Kändisar och medium – i en och samma tidning! Den enda Svenska tidskrift jag kan komma på som når samma tendentiösa nivå är tidningen Hälsa (Som inte alls har en vegetarian-agenda. Närå. Lovis.)
Fortean Times plus Hello – allt presenterat i en layout som är nästan, men inte helt, rippad från Good Housekeeping (som är ett kapitel för sig på min kräks-skala) och Elle.
På omslag av något krattigare kvalitet än på Svensk Damtidning (jag svär att de gör dem på nästan återvunnet bajamajapapper och använder ungarnas vattenfärgslåda till färgtrycken) står krigsrubriker som (och här ber jag om ursäkt, men jag vet inte vad några karaktärer i såporna heter då jag bor i radioskugga, så jag har hittat på namnen) “Impossible Choice – Sharon’s Heartache” och då får man förmoda att en karaktär vid namn Sharon i någon såpa har/har haft ett svårt val att göra. Alltså inte en levande person, en påhittad person i en daglig såpa.
Här i specialiseringens högborg finns nämligen ett tjugotal tidskrifter helt och hållet hängivna såpor. De skriver om saker som händer i såpor _som_om_det_vore_i_verkligheten. Såhär: först tittar Our Sharon på en såpa – kanke Hollyoaks eller Eastenders eller Coronation Street eller nåt. *svänger mig med popkulturreferenser* Sen går hon till hörnaffären och köper en tidning och läser om vad hon just sett. Eller om vad som kommer att hända i nästa vecka. För man kan ju inte vänta på nåt som går en gång om dan.
Min hörnbutik. En liten, vanlig hörnbutik. Den sorten som går runt på billig öl och bakisfrukostvaror. Denna lilla butik är inte en specialicerad tidningsaffär för konnässörer. Där kan man vilken dag som helst gå in och köpa sig en blank och välproducerad tidning med hygglig layout for vänner av amputationsfetischism. Nope, skojar icke. Den ser dessutom ut att ha hygglig produktionsbudget med mellankvalitet på papper och tryck. Omslagsmodellerna är förevigade av skickliga fotografer i ordentlig ljussättning. Lättklädda, men inte nakna, och lika snygga som Dita von Teese. Fast med stumpen framhävd av pose och ljus.
Det är en stor, stor värld därute.
-
Jessica, 10:20 am July 23, 2010:
Ja jösses. Min “favorit” är annars “Psychologies” som också har den briljanta affärsidén att kombinera kändisar och vidskeplighet. Jag har faktiskt aldrig köpt en, men många gånger stått där med mitt ex av SFX i näven och bara glott på omslagsrubrikerna som alltid handlar om hur Scarlett Johansen fann frid genom Yoga, hur John Edward satt Lindsey Lohan i kontakt med sin skyddsängel och sån där skit. ‘
Jag inser att jag gör Rastapopolus upprörd nu, men för mig är det ondskans genius att komma på en sån idé. En cynism mer fundamental än kolföreningar. Kändisar och medium – i en och samma tidning! Den enda Svenska tidskrift jag kan komma på som når samma tendentiösa nivå är tidningen Hälsa (Som inte alls har en vegetarian-agenda. Närå. Lovis.)
Fortean Times plus Hello – allt presenterat i en layout som är nästan, men inte helt, rippad från Good Housekeeping (som är ett kapitel för sig på min kräks-skala) och Elle.
På omslag av något krattigare kvalitet än på Svensk Damtidning (jag svär att de gör dem på nästan återvunnet bajamajapapper och använder ungarnas vattenfärgslåda till färgtrycken) står krigsrubriker som (och här ber jag om ursäkt, men jag vet inte vad några karaktärer i såporna heter då jag bor i radioskugga, så jag har hittat på namnen) “Impossible Choice – Sharon’s Heartache” och då får man förmoda att en karaktär vid namn Sharon i någon såpa har/har haft ett svårt val att göra. Alltså inte en levande person, en påhittad person i en daglig såpa.
Här i specialiseringens högborg finns nämligen ett tjugotal tidskrifter helt och hållet hängivna såpor. De skriver om saker som händer i såpor _som_om_det_vore_i_verkligheten. Såhär: först tittar Our Sharon på en såpa – kanke Hollyoaks eller Eastenders eller Coronation Street eller nåt. *svänger mig med popkulturreferenser* Sen går hon till hörnaffären och köper en tidning och läser om vad hon just sett. Eller om vad som kommer att hända i nästa vecka. För man kan ju inte vänta på nåt som går en gång om dan.
Min hörnbutik. En liten, vanlig hörnbutik. Den sorten som går runt på billig öl och bakisfrukostvaror. Denna lilla butik är inte en specialicerad tidningsaffär för konnässörer. Där kan man vilken dag som helst gå in och köpa sig en blank och välproducerad tidning med hygglig layout for vänner av amputationsfetischism. Nope, skojar icke. Den ser dessutom ut att ha hygglig produktionsbudget med mellankvalitet på papper och tryck. Omslagsmodellerna är förevigade av skickliga fotografer i ordentlig ljussättning. Lättklädda, men inte nakna, och lika snygga som Dita von Teese. Fast med stumpen framhävd av pose och ljus.
Det är en stor, stor värld därute.
-
Flemming, 12:24 am July 24, 2010:
Haha, Justin Bieber: Därför är jag oskuld. Svar: Jag år 10 år.
-
Flemming, 12:24 am July 24, 2010:
Haha, Justin Bieber: Därför är jag oskuld. Svar: Jag år 10 år.
-
Jazzhands, 11:08 am July 24, 2010:
Och reportaget “De är mest poppis hos plastikkirurgen” handlar alltså inte om vilka kändisar som lägger sig under kniven utan vilka folk refererar till när de vill snygga till sig på kirurgisk väg. Briljant.
-
Jazzhands, 11:08 am July 24, 2010:
Och reportaget “De är mest poppis hos plastikkirurgen” handlar alltså inte om vilka kändisar som lägger sig under kniven utan vilka folk refererar till när de vill snygga till sig på kirurgisk väg. Briljant.
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments