Kan det vara straffet för överdriven shopping och lyxkonsumtion?
Är förkylning ett symptom på croissantabstinens?
Vad det än är så har jag det. I detta nu.

Jag ligger i sängen och frossar. Härifrån ser jag den dyra men vackra trenchcoat jag impulsköpte för hyran, sista timmarna i Paris. Den hänger på en galge, lockande och hotfull på samma gång. När blev jag en lyxlirare? Är jag ens en sådan?

För åtta år sedan tjänade jag så lite, kanske fem tusen i månaden, att jag fick bostadsbidrag. Jag var tvungen att sälja min samling med limiterade och numrerade REM-singlar (jo, den här historien tilldrar sig på den tiden då man fortfarande hade idoler). Med gråten i halsen sålde jag dem till någon kille som nappat på min annons i DN (!) eller om jag nappade på hans. De skickades på det där sättet där mottagaren får lösa ut paketet mot pengar. Två tuss sålde jag dem för, tror jag. Gick till hyra och mat.

Och nu ligger jag här och blickar mot min trenchcoat som är så snygg, så snygg. Och säkert användbar. En klassiker, ett nyckelplagg och så vidare. Jag ångrar inte köpet. Men jag undrar bara stilla om jag missat någonting.

• Postad 2010-08-26
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None