Jazzhands

Ladies!

Ladies på Östermalm levererar! Eleganta damer som vägrar be om ursäkt. Klass i en annan bemärkelse än “intimsmyckning” (som hemmafruarna i Hollywood) eller frisyrshow (som Skånefruarna).Jag applåderar.

Grete Qviberg sitter tillbakalutad i en stol i paradvåningen och säger att stil och elegans är ingenting som är likställt med att bo på – och här gör hon citationstecken i luften – “Östermalm”. Nej, stil och elegans är något vissa har, andra inte. Det är medfött.

Befriande att höra, i dessa tider där hemmafruar tävlar i att visa upp vräkigheten, den ena efter den andra. Man kan inte påstå att Grete eller de andra är modesta för den sakens skull, tvärtom så är det givetvis flärd och lyx som gäller på kartan men vad som är intressant är att saker som i andra sammanhang tycks ha stor status – som ett långvarigt förhållande, till exempel – här kommit i skymundan av karriär (i juristen/butiksinnehavaren) Gabys fall. Gaby är den som verkligen jobbat upp sin status, hon har etablerat sig som något slags modeorakel för äldre damer, vilket manifesteras i att hon blir vald till Sveriges mest välklädda dam av Svensk Damtidning, samtidigt som hon är någon slags ansedd jurist. Men en man syns inte till, istället bor hon med sin inte alls lika eleganta väninna. Befriande även det.

Till skillnad från Tone, som är en karriärskvinna av sällan skådat slag. Yngsta på olika topp-poster, och rekordinnehavare av olika karriärssteg. Hon ger ett galet osäkert intryck, i synnerhet med tanke på att hon verkar ha en säker, respekterad och väletablerad position i yrkeslivet. Hon tittar nervöst bort från kameran, hon betonar att när det gäller förhållanden är hon gammaldags, som en ursäkt för att hon är inne på sitt tredje, eller om det är fjärde, äktenskap.

Eller, äktenskap är det inte riktigt ännu. Hon träffade Niklas medan hon låg i skilsmässa. Nu förlovar de sig under helt orkestrerade och ritualiserade former, men de ska inte bo ihop förrän ringarna sitter på fingret, på den punkten är hon bestämd (och “gammaldags”). Och så ska bröllopet ske, “enligt tradition”, högst ett år efter förlovningen. Alltså, någonstans är det jättespännande att se dessa saker förenas i en och samma människa. Totalt högpresterande, samtidigt osäker och – till synes – rent naiv vad gäller förhållanden.

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen