Det var kanske sju år sedan jag åt julbord sist. Som frilansare blir man aldrig bjuden på julbord av “chefen”. Endast när jag lyckats vara vikarie på någon tidningsredaktion vid en lyckosam tidpunkt har jag kunnat ånjuta samma rättighet som alla anställda. Rätten till julbordet.

Döm därför om min entusiasm när jag alltså detta åt blir bjuden på julbord av en tevekanal. Jag har tänkt på det i flera dagar nu, på rödbetssalladen, köttbullarna och ris á la Malta.

Framför allt ris á la Malta. Jag har knappt tänkt på annat. Bara på hur jag ska äta denna gudomliga rätt och hur jag ska ta om först en gång, sen två utan att skämmas.

Funderade också på att sno med mig grisfötter. Inte för att jag äter grisfötter. Vem äter grisfötter? Men bara för att sno med mig nåt, stoppa handväskan full.
Men i vanlig ordning skulle jag väl snubbla, tappa väskan med allt grisigt innehåll, mitt framför arrangörerna. Fatta sno en grisfot och bli ertappad.

Så jag gjorde mig i ordning, tog på mig fina men alldeles för kalla kläder. Åkte till Djurgården. Pulsade fram i snö. Kom fram till “Wärdshuset”. Hängde av mig kläderna i garderoben. Frågade hovmästaren glad i hågen om var jag kunde hitta mitt sällskap. Kastade lystna blickar på julbordet. Motstod impulsen att sno nötter.

Hovmästaren meddelar att det inte finns något sånt sällskap på plats.
Då går det upp för mig att jag tagit fel på dag.

Jag pulsar tillbaka genom snön, hungrig och besviken.
Ställer mig och väntar på en spårvagn som aldrig kommer. Inser hur kallt det är och hur enfaldig jag är som bär nylonstrumpbyxor. Känner sakta hur jag fryser till is, hur kylan stiger åt huvudet, hur huvudet börjar dunka. Hur jag drabbas av nåt som måste vara motsatsen till solsting. Köldchock?

Står där och tänker på ris á la Malta, huvudvärken och om den där satans spårvagnen kommer någon gång. Det gör den, men alldeles för sent, och efter att jag stirrat på en lapp om en saknad nalle “iklädd smoking och blå regnrock vid försvinnandet” med en hittelön på 3000 kr.

Tomheten. Besvikelsen.

• Postad 2010-12-08
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 8

Etiketter None