Det är om vintern man märker om man börjar bli gammal. När prio ett är att vara varm, inte att ha snygga kläder. När man har fotriktiga skor, köper tjock inläggssula och “ser sig om vart man går” så att man inte halkar.
För första gången i mitt liv tänker jag på allvar att “bara jag inte halkar nu, då bryter jag väl ett ben“. Så tänkte man aldrig förr om åren.
Men då tänkte jag heller inte på saker som vitaminer, pensionssparande och innehållsförteckningar. Det gör jag nu. Eller nej, jag tänker inte så mycket på pensionspengarna. Men jag skulle säkert på allvar kunna föra ett samtal om hur man inte kommer att kunna klara sig på ålderns höst och så vidare. Kanske var det ett misstag att ha egen firma trots allt. Bla bla bla.

Sakta men säkert förvandlas vi alla förr eller senare till den vi aldrig trodde vi skulle bli.

• Postad 2010-12-15
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 2

Etiketter None