Det vilar en förbannelse över The Social Network. Jag kommer aldrig att få se den. Ödet vägrar.

Jag missade två (!) pressvisningar. Redan där borde man anat sk oråd. Efter premiär gick det helt enkelt inte att få med sig någon, alla hade plötsligt sett den. Alla!
Linnéa gick till och med och såg den helt själv eftersom “alla andra” redan hade sett den. Hon glömde dock att fråga mig.

Det känns inte bra att vara sist på bollen.

Frågar en kompis som säger “ja, den kan vi se”. Det var kanske två månader sedan. Ingenting har hänt. Frågar en kille som ser “fem filmer om året” enligt honom själv, och han har redan sett den.

Nu förstår jag hur fashionistorna känner sig när någon har samma klänning som de på en premiär, eller när alla i gänget har ett internskämt som de kör men själv hänger man inte med för man var sjuk den dagen.

Jag vet, jag kan gå och se den själv. Visst. Men det bättrar ju inte direkt på känslan av att man inte blev medbjuden till årets fest.

• Postad 2010-12-26
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 2

Etiketter None