Jag behöver ett renande pengabad. Antingen ett som Joakim von anka, eller ett som renar mig från pengar. Har inte bestämt mig.

Jag vet inte vad det är med mig men jag har börjat uppskatta pengar på senare tid. De små papperslappar vi kallar “lön”. Jag ser dem som något som är på låtsas, som små lappar något ritat en snäll gumma på, eller en farbror med stort vitt hår.

Jag går in i affärer som jag tidigare föraktat och köper saker jag tidigare garvat åt. Jag har lärt mig att allt jag föraktar tillräckligt hårt kommer jag till slut att älska. Som seglarskor, sill, tv-program om brott och – slutligen – Svenskt tenn.

Det måste banne mig vara den sista utposten. Det finns nog ingenting annat jag hyst så starka känslor mot, sett det som en symbol för allt jag har svårt för. Stått utanför och höjt en knuten näve för Hagsätra, Rågsvedsskolan och allt som byggde detta vackra intellekt. Aldrig att jag skulle svika min bakgrund.

Men nu har det alltså hänt. Jag har börjat handla på Svenskt tenn och jag vill späka mig själv för det. För att jag trampar på min pappas ideologier. Eller, inte för att han någonsin talade om ideologier med mig. Han hade bara inga pengar, och gillade bra deals i stil med tre munkar för en tia.

Eller är det jag som försöker rättfärdiga nu? “Hade han haft pengar hade han också handlat en glaskruka för 1800 kr”.

Jag behöver ett renande pengabad, som kan få mig att se nyktert på monetära värden (och andra värden) igen. Det är inte okej att tycka att 800 kronor är rimligt för en enkel glasvas.

Eller?

• Postad 2011-03-01
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 4

Etiketter None