Jazzhands

Dagens dubbel

Thaimassage alltså. Första misstanken om att det inte var något för mig började när den lilla thailändskan förde in mig i ett bås och pekade på ett fuktig madrass på golvet och sa “You take clos off an lay dow, okee?”.

Lakanet hade oljefläckar (gud, jag hoppas det var oljefläckar).

In kom sen en smal thailändska med hårda men vackra drag i ansiktet. Hon skulle visa sig ha sjukt hårda nypor. Min rygg är helt knäckt idag, kan inte flexa skulderbladen. De hårda nyporna fick hjälp av de hårda armbågarna – och till slut också fötter. Jag tänkte hela tiden “har hon utbildning inom det här eller freestylar hon bara?”. Att en liten thailändska går på ens rygg och armar är ingenting jag har tidigare erfarenhet av. Hon hade kunnat göra vad som helst och sagt att det var traditionell massage från hennes hemland. Vilket är vad hon kanske gjorde, inte vet jag. Gick därifrån som en blandning av Quasimodo och 14-åring med växtvärk. Lär inte gå tillbaka.

Sen lunch med Karin och intervjuad för en artikel om bromance. Bra artikelidé! Vi måste tala om manlig vänskap. Jag hävdar fortfarande att det yttersta exemplet på bromance finns i Butch Cassidy and the Sundance Kid. Och i stort sett alla andra westerns som inte går efter “en trött ensam cowboy, på väl i solnedgång” á la Lucky Luke. Krigsfilmer är också bromantiska, snudd på gay. Rädda menige Ryan är superromantisk, i skenet av bromance, bara lätt maskerad som drama om liv och död och det hårda livet vid fronten.

Sen med snabba steg till nästa intervju om inspiration. Gud, jag vill bli intervjuad av gymnasieelever om inspiration varenda dag. Alltid. Tvingad att tänka efter om saker som “behöver du befinna sig i en speciell känsla när du skriver”. Det är inte varje dag man får suga på en sån karamell. Jag blev riktigt upplyft, kände mig som en Oscar Wilde eller i alla fall en författarinna till minst tolv storsäljare. Nu vet jag hur det känns. Det är en bra känsla, jag ska skriva klart min bok och nå dit igen. Faktum är att jag filade upp ett kapitel igår kväll, så tack för inspiration från intervju om inspiration!

 

Etiketter None

  • Flemming Hummer, 10:24 am May 14, 2011:

    Bromance: Actionbuddies.
    Ex: Tango & Cash. En smart slickad typ (Sly Stallone…), en buse (Kurt Russel) och opposites attract. Snart befinner de sig nakna i en fängelsedusch tillsammans.
    Ex: Riggs och Murtagh. Dödligt Vapen 3 har som temasång en grej av Sting och Clapton (i en egen bromance) med texten: “If there’s one guy, just one guy, who’d lay down his life for you and I, it’s hard (!!!) to say it, it’s hard to say it, but it’s probably me.”
    Ex: Double Impact – Jean Claude van Damne i bromance med sin tvilling (sig själv). Han heter Alex och Chad.

  • Jazzhands, 4:04 pm May 14, 2011:

    En doktorsavhandling waiting to happen!

  • Bea, 9:39 pm May 14, 2011:

    Ã…h, tusen tack än en gång för att du ville ställa upp! 🙂

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen