Den här bilden har jag snott från StyleBy-bloggen!

Total frilansdag. Nej, total frilansvecka. Jag har en jobblunch varje dag fram till fredag då jag åker till Spanien denna vecka. Samt möten. Samt film. Samt textlämning.
It’s only freelance, baby.

Lunch med Cinema. Elin och Stefan som pratar om varandra och i mun på varandra om filmer en vanlig simpel kritiker som jag själv har noll koll på. Sen lite svara-på-mail och who knows what i hotell Nobis lounge. Det ska bli mitt nya hak. Hotel Anglais har blivit så frilansfierat.

Sen spånmöte med Jonna på StyleBy. Bevis.
Sen spånmöte med Caisa på Visage.
Observera att jag numera klär mig som Sofia Coppola vid businessträffar för att inge respekt.

Nu: äta dyr hårdost och sen träna. Sen Bachelorette och sen jobb innan samma ekorrhjul i morgon. Alltså om jobben fortsätter att trilla in i samma takt som nu kommer jag att vara…
1. Höginkomsttagare och
2. Sjukskriven för utbrändhet

…innan året ens är slut! YAAAY!

Gula blommor och grön banan

Annick Goutals mimosaparfym Le Mimosa har fått lite buzz senaste tiden. Och visst, bland blomdofter är mimosan lite av en exotisk fjäril med sin knallgula färg och berusande söta doft. Tydligen är blomman också känslig för beröring vilket stimulerar i alla fall min fantasi.

Camille Goutal är parfymeriet Annick Goutals creative director idag. Hon är dotter till Annick som gick bort för ett tag sedan, bara 53 år gammal. Le Mimosa är hennes skapelse och med den har hon velat göra en lekfull, frisk, optimistisk vårdoft. För att göra det har hon tagit mimosa från parfymdistriktet nummer one, nämligen Grasse, och blandat med gröna noter (för att få den frisk och fräsch) och pudriga inslag som iris (för att mätta det söta).

Hon misslyckas fatalt. Och det gör mig nedstämd eftersom Annick Goutal ändå är ett märke med gott renommé, fantastiska flaskor och enastående butiker. Alltså, det är ett märke som ändå lyckats stå sig bra bland alla andra märken som kommer och går och verkligen har sin egen stil. Det började 1981 och har idag romantiska storsäljare som Grand Amour och Petit Chérie i portföljen. De har heller inte varit rädda för experiment och annorlunda dofter, vilket man lyfter på hatten för, som till exempel den torra, gröna Nimfeo Mio som kom alldeles nyligen. Det är helt enkelt ett för känt och bra parfymhus för att man ska kunna ignorera Le Mimosa eller vilket nysläpp som helst.

Men Le Mimosa luktar för det första svagt, knappt någonting, och den enda associationen jag får är till omogen grön banan. Knappast tanken även om en grön banan i sig signalerar viss optimism och friskhet.

Synd på så rara ärtor, tycker jag. För den som gillar mimosa: köp hellre…

L’Artisan’s Mimosa Pour Moi, en söt, flickig mimosavariant som passar utmärkt på små prinsessor i alla åldrar som tycker om att ha det blanka håret i tofs och bläddra i tidningar där Blake Lively förekommer.

Guerlain Champs Elysees, en lyxig champagnecocktail av klassiska blommor som mimosa och ros. Jag skulle kalla den vacker, men det tycker jag att de flesta Guerlaindofter är. En chic parisiennes främsta val när hon skrider fram längst St. Honoré i sin tajta, svarta knälånga kjol från YSL. Fulländning.

Bond no. 9 Fashion Avenue är en chic mimosa för de unga gardet New York-fashionistas i för stora solglasögon och lyxiga, dyra hobo-bags som invaderar Saks 5th Ave i flock. En ung doft.

Yves Rocher Mimosa, en billig solgul kick för 123 kr. Finns som body lotion och annat. Bra för den som mest bara vill ha en mimosa-fix och inget annat.

L’Occitane Mimosa, lite dyr för att vara L’Occitane (695 kr) men så är det EdP också, alltså högt koncentrat av doftämnen.

Eller, om du vill omge dig fullständigt med mimosadoft: Diptiques room spray i mimosa. Luktar the real deal – alltså blommande, glada mimosafält i Grasse- hela dagen.

Is it always illegal to kill a woman?

För övrigt undrar jag om det bara är jag som tycker att de här gamla reklambilderna är lite märkliga…

Måndag

Samma mamma?

Mer glam, glam, glam!

Apropå Cannes, älskar man förresten inte Kate Beckinsales Cannes-hår?

Foto: All Over Press

…och så lite sommar!

Älskar för övrigt Chanels somriga, fuktiga sommarlook. Lite lätt lagunblått och snäckskalsrosa runt ögonen, med matchande läppar och naglar. Tänker mig att man doftar lite såhär till.

…och så nagellacken, Chanel sommaren 2011. Voilá. Gula naglar till en vit skjorta eller tunika till exempel. C’est trés fresh. Kostar 245 kr.

Saker som överraskar del 32

För övrigt trodde man väl aldrig att man skulle få användning för en gratis t-shirt från King i samarbete med Brothers men hey, här sitter jag nu och myser i en tisha som är en del i mustaschkampen. Fresh, mannen.

Dagens dubbel

Thaimassage alltså. Första misstanken om att det inte var något för mig började när den lilla thailändskan förde in mig i ett bås och pekade på ett fuktig madrass på golvet och sa “You take clos off an lay dow, okee?”.

Lakanet hade oljefläckar (gud, jag hoppas det var oljefläckar).

In kom sen en smal thailändska med hårda men vackra drag i ansiktet. Hon skulle visa sig ha sjukt hårda nypor. Min rygg är helt knäckt idag, kan inte flexa skulderbladen. De hårda nyporna fick hjälp av de hårda armbågarna – och till slut också fötter. Jag tänkte hela tiden “har hon utbildning inom det här eller freestylar hon bara?”. Att en liten thailändska går på ens rygg och armar är ingenting jag har tidigare erfarenhet av. Hon hade kunnat göra vad som helst och sagt att det var traditionell massage från hennes hemland. Vilket är vad hon kanske gjorde, inte vet jag. Gick därifrån som en blandning av Quasimodo och 14-åring med växtvärk. Lär inte gå tillbaka.

Sen lunch med Karin och intervjuad för en artikel om bromance. Bra artikelidé! Vi måste tala om manlig vänskap. Jag hävdar fortfarande att det yttersta exemplet på bromance finns i Butch Cassidy and the Sundance Kid. Och i stort sett alla andra westerns som inte går efter “en trött ensam cowboy, på väl i solnedgång” á la Lucky Luke. Krigsfilmer är också bromantiska, snudd på gay. Rädda menige Ryan är superromantisk, i skenet av bromance, bara lätt maskerad som drama om liv och död och det hårda livet vid fronten.

Sen med snabba steg till nästa intervju om inspiration. Gud, jag vill bli intervjuad av gymnasieelever om inspiration varenda dag. Alltid. Tvingad att tänka efter om saker som “behöver du befinna sig i en speciell känsla när du skriver”. Det är inte varje dag man får suga på en sån karamell. Jag blev riktigt upplyft, kände mig som en Oscar Wilde eller i alla fall en författarinna till minst tolv storsäljare. Nu vet jag hur det känns. Det är en bra känsla, jag ska skriva klart min bok och nå dit igen. Faktum är att jag filade upp ett kapitel igår kväll, så tack för inspiration från intervju om inspiration!

Glee S2EP17

Sue formar League of Doom. Mission: förgöra Glee-klubben. Möte:

Gay dude i rosa skjorta: I have only one question (vänder sig mot Mr. Handsome i svart) Are you single?
Mr. Handsome: I am not gay.
Gay dude i rosa skjorta: That doesn’t matter. I am what they call a “predator gay”.