Tjockisjeans

Minns helt plötsligt och oväntat varför jag inte gillar J Lindeberg.

För att en gång för flera år sedan var jag på nåt tidningsrelaterat jippo och erhöll ett par J Lindeberg-jeans. Eller, man fick nåt kort eller liknande som man skulle visa upp i en J Lindeberg-butik på Grev Turegatan, där man skulle få prova ut ett gratispar.

Jag gick dit. Presenterade mitt ärende. Var glad. Såg fram emot att prova jeans.
De sa “Vi har nog inte så stora storlekar….”.

Kände mig som en inverterad anorektiker. En som ser sig i spegeln och genom sin warpade kroppsuppfattning tror att hon är smal fast hon egentligen är enorm tjock.

Jag fick prova ett annat par jeans än de man hade tänkt sponsra diverse mediafolk med, för i just den modeller hade de storlekar för tjockisar som mig. Eller i alla fall ett ex som man gjorde en stor affär av. “Vi hade ett par i din storlek, den största!”.

Omtöcknad och sänkt gick jag därifrån med vad som kändes som statligt sponsrade fettojeans – eftersom affärerna inte syr upp jeans till jättar som mig – i en påse. Måste lämna kuponger till utvalda affärer som av barmhärtighet skänker specialjeans till utsatta etc.

Därför och för att jeansen kliade och gav mig röda utslag (true!) gillar jag inte J Lindeberg. Gissar på billig textilfärg i jeansen. Fast de tycker väl att vi fetton liksom ska vara tacksamma för vad vi får och bara hålla kieft.

Share this:

• Click to share on Twitter (Opens in new window)
• Click to share on Facebook (Opens in new window)

Like this:

Like Loading...

Related

• Postad 2011-06-18
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 5

Etiketter None

• Terry, 3:33 pm June 18, 2011:

  Men åh!
  Det där är min känsla exakt varje gång jag köper jeans. Man går in i butiken, möts av en dödsmal och assnygg tjej som ba “kan jag hjälpa till med nåt” och man har såklart glömt vilken jeansstorlek man har så man ba “eh, jag behöver jeans, men asså jag kan bara kolla runt lite själv först” eftersom man dör vid tanken på att de ska försöka uppskatta ens ass size, och så provar man nåt som inte går över höfterna och de har inget större (“just de här görs inte i storlekar över 26×34”, + ögon som implicerar att det är jättejätekonstigt att behöva något i en så gigantisk storlek), och man tänker att det här är fan det som är varumärkesbyggande. Bara supersmala hipstertjejer med långt platt hår och hatt får ha det här märket. För de andra finns det kapp ahl. Sen går man och köper en klänning i stället och svär lite passivt aggressivt.

  oj vad långt. behövde tydligen ventilera detta och kapade ditt kommentarsfält. hej!

• Jazzhands, 3:46 pm June 18, 2011:

  Men alltså, precis så var det ju! Och jag tänkte direkt att den där kupongen eller presentkortet eller vad det var inte var lika kul som det först verkade. Säkert ingick det i planen att hälften som fått den skulle vända i dörren eller i alla fall efter att de fått höra att jeansen inte görs i en så stor storlek. Vi har inte flodhäststorlekar, du får gå till KappAhl för det, eller Grosshandlaren. Har hört att Dressman har tjockiskläder också. Men vi sysslar mer med mode.

• Lasse, 11:54 pm June 18, 2011:

  Anita på Götes kläder i Hjo häsade mig välkommen, gav mig ett ögonkast och konstaterade att jag var en 34/30 i jeansstorlek. Hennes järnblick hade gjort en korrekt analys och jag lämnade affären overväldigad av hennes kunniga öga. Nu har hon naturligtvis gått i pension, affären har stängt, och jag känner mig vilsen och övergiven.
  Du är inget fetto, stryk den tanken. själv är jag 34/30 (tack vare Anita)

• Jazzhands, 9:45 am June 19, 2011:

  Anita! Jag får plötsligt en överväldigande lust att skicka julkort till henne. Nej, jag är inget fetto. Högst normalbyggd, en typiskt “medium” tror jag, i storleken. Men att gå in på J Lindeberg (som jag inte gjort på flera år av ovanstående skäl) är som att gå in i en Twilight-zone, en storlekswarp. Man går ut därifrån med förvriden kroppsuppfattning. Varning utfärdas!

• Göran, 9:07 am June 20, 2011:

  Låter som när jag försökte handla kläder i Korea, allt (ALLT) satt som korvskinn och tillslut lyckades jag hitta ett par jeans på Uniqlo som jag precis kunde få på mig. Gud vilket fetto man kände sig som där asså…

Add A New Comment!