Ju äldre man blir etc

Har sagt det förr och säger det igen, ju äldre man blir desto mer sätter man bekväma byxor i främsta rummet.

En god vän till mig säger att han numera prioriterar “en kopp gott kaffe” och “ett par sköna inneskor” framför saker som “samliv”. Ett ålderstecken.

Därför är jag lite självmedvetet uppmärksam när jag går i klädaffärer. Dagen då jag dras till byxor med resår är det början på slutet. Då är förfallet redan här. Jag är livrädd för byxor med resår. Samtidigt som de lockar så.

I ett desperat och kanske något felriktat försök att klamra mig fast vid min ungdom har jag därför både provat och köpt ett par “Levis Curved”, eftersom jag är en kvinna med former. Så mycket har jag insett. Sen får man kalla mig “Peter Pan” i det att jag väljer 90-talsmärket Levi’s, som en slags markör för min ungdom (jag var ungdom då Levi’s var störst) men det är okej. Så länge jag kan hoppa resårbrallan ett år till.

Men så inser jag att jag inte använt ett par skor med klack på typ ett år. Bara lågsula. Gärna varma. Gud, ålderstecknen kryper in överallt. Fuck! Och inte nog med det, jag har börjat använda färre och färre t-shirts. Neuros!

Ansiktslyftning nästa med andra ord. Om inte resårbrallan tar över. Surrender.