Brevet till mig själv

Kära C,

Skärp dig. Du vet att det alltid blir så här. Det är ingenting ovanligt. Några dagar innan det är dags att resa så kommer darrningarna. Det är väl ingenting ovanligt?
Och du får faktiskt göra som rösten på bandet säger, acceptera saker du inte kan förändra och tacka din oro för att den skyddar sig från olika nederlag och hot men också snällt säga åt den att ibland gör den jobbet lite väl bra och då blir det mer skada än hjälp.
Och se att du mår bättre än för en månad sedan.
Mörkret därhemma är tillfälligt även det. Det kommer att bli mörkare först, sedan riktigt svart, men sen ljusnar det. Sådan är tingens ordning.

C

PS. Sluta gör Jazzhands till en sorgblogg.