En sån där dag där dagen först ter sig som en oändlighet. Som man lever minut för minut. Eller halvtimme efter halvtimme. Delar in dagen i moduler så att den inte ska te sig så helvetes lång.
Följer den nya terapeutens råd och gör armhävningar så fort ångest eller tvångstankar dyker upp. I morgon kommer jag givetvis att ha träningsvärk. Men som en kompis optimistiskt påpekade “vilka fab överarmar du kommer ha lagom till sommaren“.
För ja, det är väl realistiskt att tänka att ångesten inte försvinner förrän tidigast då. Även om jag försöker att smita undan den mest jag kan.
Hittar på saker att göra. Tvättar fast jag inte behöver. Stryker och svabbar golv.
Förlöjligar och hånar den (jag kallar den Stuart ibland och pratar till den som om den vore en mobbarunge som kommer och sabbar).
Men kapitulerar sedan och tar en Sobril i alla fall. Skit.
Men nu är det i alla fall officiellt kväll och sömnen är ungefär bara fyra tv-serieavsnitt bort.
Och i morgon ska jag träffa vänner och prata Springsteen i Expressen-tv.
- Postad 2014-01-25
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: 1
Recent Comments