“Så det är så här folket på östkusten lever?”, sa jag till R medan jag åt mitt livs första lobster roll. En slags varm korv med bröd fast hummer istället för korv.
Genier därborta på andra kusten.

Vi åkte till en skön skaldjursrestaurang i Hollywood.

En sen middag. Precis vad jag behövde efter några nätters riktigt dålig sömn med massor av mardrömmar som i stort sett går ut på att jag är i en folkmassa någonstans, som i en skolkorridor eller på en tågstation, letar efter någon som försvinner eller flyr, tills jag kastar mig framför tåget eller blir nedtrampad av folket. Det krävs ju knappast ett psykologiskt geni att inse att detta handlar om ensamhet och övergivenhetskänslor. Mina specialare.

Så efter en sen middag sov jag visserligen gott, full med hummer, chowder och sömnpiller, men vaknade darrande (ingen överdrift – vaknade darrande) ur en mardröm igen som gick ut på att jag blev nedtrampad i min jakt på min vän. Eller före detta vän.

• Postad 2014-03-21
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 1

Etiketter None