Åsneprinsen, inte åsnepojken

Äter på peruansk restaurang med några amerikanska vänner. De frågar mig vad min nya bok handlar om och de ser mer och mer frågande ut ju mer jag förklarar. Jag börjar svettas och vrida på mig.
“Den handlar om en kille som kan härma en åsna…Ljudet alltså”.
“Okej? Det låter…intressant. Vad händer sen?”.
“Sen blir han ofrivillig talesperson”.
“Okej, och vad händer sen?”
“Sen blir han med i ett hårdrocksband”.
“Okeeeej…men vad är det generella, liksom, temat? Är det liksom…utanförskap?”
“Alltså det är en uppväxtskildring”.
“Okej. Och han är en åsna?”
“Nej, han härmar en åsnas läte”.
“Okej, varför?”
“Det är hans talang.”
“Träffar han ingen tjej?”
“Jo. Det också”.
“Så…det är typ en kärlekshistoria?”
“Det är mer lite kärlek men mest handlar det om honom. Och hans åsneljud”.
“Och den heter Åsnepojken?”
“Åsneprinsen”.
“Okej”.
“Ja”.
“Hm. Well, säg till när den översätts till engelska…”.
“Ja. Det ska jag”.

Malibu

Åkte till Malibu idag med R för att vi kände för en liten utflykt. Tog med oss datorerna och sitter nu och jobbar bredvid varandra på ett café.
Malibu är roligt. Man riktigt dundrar in i området och tittar man åt vänster ser man surfare i vattnet, drakar i luften och unga flickor och pojkar i flipflops och linnen. Tittar man åt höger ser man de tysta kullarna med de insprängda husen, vissa stora som shoppinggallerior. Hur gör de om de behöver en liter mjölk eller kommer på att de saknar kattsand, tänker jag? De måste sätta sig i bilen, leta sig ned längs de kringelkrokiga vägarna för att sedan hitta en mataffär i närheten vilket jag inte tror är det enklaste.

Mitt emot mig sitter en farbror och en ung man med stort huvud och diskuterar Jesus. Jag har ätit en pain au chocolat. Hade ångest i morse men det är bra mycket bättre nu.