Äter på peruansk restaurang med några amerikanska vänner. De frågar mig vad min nya bok handlar om och de ser mer och mer frågande ut ju mer jag förklarar. Jag börjar svettas och vrida på mig.
“Den handlar om en kille som kan härma en åsna…Ljudet alltså”.
“Okej? Det låter…intressant. Vad händer sen?”.
“Sen blir han ofrivillig talesperson”.
“Okej, och vad händer sen?”
“Sen blir han med i ett hårdrocksband”.
“Okeeeej…men vad är det generella, liksom, temat? Är det liksom…utanförskap?”
“Alltså det är en uppväxtskildring”.
“Okej. Och han är en åsna?”
“Nej, han härmar en åsnas läte”.
“Okej, varför?”
“Det är hans talang.”
“Träffar han ingen tjej?”
“Jo. Det också”.
“Så…det är typ en kärlekshistoria?”
“Det är mer lite kärlek men mest handlar det om honom. Och hans åsneljud”.
“Och den heter Åsnepojken?”
“Åsneprinsen”.
“Okej”.
“Ja”.
“Hm. Well, säg till när den översätts till engelska…”.
“Ja. Det ska jag”.

• Postad 2014-03-23
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 1

Etiketter None