Vilket var precis vad jag gjorde. Lät mig dras med och visas runt i downtown av Josie som är en sann ambassadör för området hon bor i. Hon tog uppgiften på största allvar och hade till och med skrivit några cue cards i stil med “250 000 människor jobbar i downtownområdet” och “Spring street har flest konstgallerier i hela LA”.
Så rart att jag nästan fick en tår i ögat.
Vi började på Bukowskis gamla stamhak Cole’s där “the French dip” (rostbiffmacka som doppas i köttbuljong) kanske, eventuellt kan ha uppfunnits.
Josie visade Skid Row “där fångarna släpps av när de blir fria” och andra spots innan vi avslutade kvällen på Würstkuche där jag varit förut. Ingenting, inte ens en skyld, skvallrar om att inuti industrilokalen sitter hipsters, turister och konstfolk och äter gourmetkorv längs långsbord medan en dj spelar. På menyn finns både klassiska korvar (bratwurst), lite mer avantagarde (spicy, äpple, fänkål) och helt enkelt tossiga (kanin och orm). Jag tog en utsökt italiensk vegokorv.
Och vill man ha någonting till, förutom tillbehör som sauerkraut och karamelliserad lök, så finns det pommes med dip. Ingenting annat.
Jag älskar det förstås och skissar i detta nu på hur man kan öppna en filial i Stockholm. Kanske ingå samarbete med Taylor & Jones? Jag tänker Hornstull. Tänker jag fel?
- Postad 2014-03-29
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: 3
Recent Comments