En bön

Det finns en sak jag önskar mig mest i hela världen. Jag vet inte riktigt vem jag riktar min önskan till men så här sent på kvällen medan sömntabletterna verkar känns det som en kosmisk fråga. Någon man ställer till universums makter i en akt av hopp och desperation, någonting man hoppas att någon kraft långt bort men tillräckligt nära ska fånga upp och åtgärda.
Jag har egentligen bara en önskan och det är att få andas fritt, djupt, anständigt och normalt utan ångest.
Det är min enda önskan.
Att inte varje dag, varje sekund, känna det där trycket över bröstet som aldrig lämnar mig ifred. Nu kan det visserligen variera i storlek och intensitet. I vikt. På morgonen känns det i regel tyngre än sent på kvällen när jag tagit mina lugnande. Men det är aldrig helt borta. Och min önskan, över alla andra önskningar, är att det ska försvinna.
Därför kastar jag nu ut den i universum, under sömntablettspåverkan, och bara önskar och hoppas och önskar och hoppas att man någonstans ser mig, känner mig och hör mig och tänker det där är lätt ordnat. Hon behöver ju bara leva så försvinner det. Hon behöver vara acceptera att hon är sin egens bästa vän. Att hon alltid kommer att vara ensam, att hon alltid kommer att ha vänner men aldrig vara någons högsta prioritet. Acceptera detta och lugnet skall komma till dig.

Share this:

• Click to share on Twitter (Opens in new window)
• Click to share on Facebook (Opens in new window)

Like this:

Like Loading...

Related

• Postad 2014-03-31
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 7

Etiketter None

• vickan, 8:35 pm March 31, 2014:

  nej, det är inte lätt ordnat. och jag tror inte att du har rätt, att du alltid kommer vara ensam, aldrig vara någons högsta prioritet. aldrig är som bekant en väldigt lång tid… men ja, acceptans, att släppa önskan och hoppet om lycka ger lugn, så är det. och i förlängningen, när ångesten bara är ett svagt minne, då, i friden, kan man faktisk må rätt bra, även utan det där man önskade och hoppades på. tid och acceptans…
  kram och all kärlek.

• En annan, 9:10 pm March 31, 2014:

  Vackert och starkt. Jag ber med dig.

• j, 5:36 pm April 1, 2014:

  Kan låta dåraktigt rådet som kommer, men jag har befunnit mig i lika tillstånd (i barndom och tidiga tonår och mellan 19-22, 27-32) med konstant ångest under ett helt år som jag prövde att hålla stången med tabletter, alkohol och destruktiva relationer. Bytte stad, jobb, vänner och nu till tipset. Förbannat bra och klok healer som löste mycket på tre sittningar och ett par besök hos en spåtant som var så skön och som jag valde trovärdig nog att tro. 38 i år, inte lycklig men tillfreds och nästan ångetsfri. Så värt.

• Tack på förhand, 7:37 pm April 1, 2014:

  Du där med healern/spåtanten, kan du tipsa om namn? Jag är helt öppen för detta alternativ i dagsläget. Tack!

• j, 7:04 pm April 2, 2014:

  Tack på förhand. Healern jobbar tyvärr i det dolda och skulle strypa mig om jag namnger off. Lisa Bäckbrant heter spåtanten, hon är på rikt och finns att googla. Lycka till dig

• Joel, 7:51 pm April 3, 2014:

  Kämpa!

• Doris, 1:42 pm April 7, 2014:

  Det kanske är en föga hjälp i nuet, eller så har du redan provat att läsa på, men jag skulle vilja rekommendera två böcker: Skamfilad av Göran Larsson och Att återerövra sitt liv av Jean Jenson. Har nyss läst den första som var toppen, och håller på med den andra som är lovande. De är väl inte helt olika, men ganska olikt skrivna.

  Ta hand om dig, tror på dig!

Add A New Comment!