Men alltså. Nu har jag gått upp femton kilo sedan jag började med nya medicinen för ett och ett halvt år sedan. Jag äter liksom inte särskilt annorlunda nu än vad jag gjorde då. En och annan kaka unnar man sig väl ibland och jag har slutat springa på löpbandet men förutom det finns det ingenting som jag kan skylla på förutom medicinerna.
Och det känns ju för jävligt. Det här med att inte ha kontroll över sin kropp.
Jag är faktiskt förtvivlad. Gett bort halva garderoben till morsan för att kläderna inte längre passar. Har kvar ett par jeans med 31 i midja i någon slags förhoppning om att det en dag ska vända.
Funderar på att slita med medicinerna men det är ju också vanskligt. Jag har ju upplevt vad som kan hända då. Och det vill jag aldrig vara med om igen.
Och jag kan byta sort, naturligtvis. Hade en förut som funkade bra men där blev jag så vansinnigt trött. Detta märkt jag inte förrän jag slutade med den och därmed slutade sova tio, tolv timmar per natt. Så det verkar också vanskligt.
Förtvivlan, var ordet. Förtvivlan.
Like this:
Like Loading...
Related
- Postad 2015-02-27
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: 7
Etiketter None
-
victoria, 4:49 pm February 28, 2015:
Du, nu kommer världens präkigaste kommentar. Sluta inte med medicinerna, börja med promenader. Ja, jag vet.. det enda som funkade för mig i samma läge och jag är 43 o jävligt smart numera. 1 timma promenad så raskt som du pallar varje dag. Inga träningskort, funkar när som helst på dygnet, ensam eller med ngn, ingen utrustning. Det funkar. Det funkar, tro mig.
-
Jazzhands, 8:35 am March 2, 2015:
Jättefin kommentar! Jag har, tack vare min nya “speciella vän”, börjar promenera en del. Dock inte varje dag. Vilket kanske är det som behövs? Tack för stöd!
-
Ulla-Marie, 10:57 am March 3, 2015:
Det forskas ju skitmycket. Ska det vara så svårt att ta bort den där viktökningsmolekylen? Inte ett dugg pepp detta, men ändå – om nån forskare därute ser och hör – det är inte schysst!
Men du. Stil i p1. Kreddigare än kreddigast.
-
Malin, 10:57 am March 18, 2015:
Av nyfikenhet, vilken/vilka mediciner äter du? Jag har gått upp 10 kilo sen jag började med Cipralex. Inga förändringar i vare sig tränings- eller matvanor. Så jäkla surt, speciellt då jag troligtvis kommer att behöva äta den hela livet. (Men ändå värt det för att slippa vara deprimerad.)
-
Jazzhands, 11:51 am March 18, 2015:
Malin! Äter samma som du! Plus en anti-ångest-medicin som heter Abilify. Hade Cymbalta förut, i sju år, gick inte upp av den men var rätt så trött hela tiden istället. Känns som om alla SSRI-mediciner har biverkningar, man får bara välja vilka man kan leva med…
Och även jag har förlikat mig med tanken på att äta dem resten av livet eftersom alternativet (att vara deprimerad) inte är ett alternativ. Ju.
-
Malin, 12:22 pm March 18, 2015:
Ah, tack – intressant! Hm, Abilify – den åt jag en tablett av, sen kom jag inte upp ur sängen på tre dygn. Bara sov. Har också ätit Cymbalta, blev inte trött men fick heller ingen antidepp-effekt. Det har jag bara fått av Cipralex tyvärr, så känns inte som ett alternativ att byta…
-
Jazzhands, 12:57 pm March 18, 2015:
Hade samma erfarenhet när jag satte in Abilify! Tog en tablett, gick hem till A. Vaknade femton timmar senare med kläderna på, på hans soffa!
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments