Vila för själen

För att komma igen efter en depression behövs lite olika komponenter. Detta vet jag med absolut säkerhet. Jag har studerat detta, läst om det och lärt mig av läkare och terapeuter. Och jag anser att samma ingredienser kan appliceras på alla. Frisk som sjuk.
Behöver man medicin, till exempel SSRI, så tar man det. Det är en grej. Motion och annan kroppslig stimulans är en annan, det är basic. Man tror kanske att det bara är för kroppen men det är det inte. När kroppen jobbar vilar sinnet lite, lite grann. Svårt att jogga och helt och fullt koncentrera sig på gråt, till exempel.
Sedan måste det till någon typ av sinnlig och själslig vila. Här får man leta lite efter det som passar. Meditation är ju önskvärt men även mindfulness och sånt är bra. Man fokuserar på kroppen och distanserar sig från känslorna. För att ge själen andrum.
Sen, och det här är det mest spännande, behöver man stimulera andligheten. Det sinnliga. Man kan göra det genom konst, musik eller något annat. Milda distraktioner. Man kan köra lite volontärjobb på Röda Korset, som jag gör. För att känna att man är en del av något större. För att känna att man kanske är svag många gånger man man kan fortfarande ge nåt. Det känns bra att känna det.
Själv är jag ganska förtjust i poesi i dessa stunder när andligheten behövs fyllas på. Också här är det känslan av att inte vara ensam, av att vara en del av något större, som är grejen. “I can’t feel my abyss when I am with you” tycker jag är oerhört vackert. Jag känner mig med andra ord mindre ensam när jag är mindre ensam. Logik.
Och eftersom jag är en skrivande person tycker jag om att läsa vad andra skrivit före mig om precis och exakt samma känslor och upplevelser. Och jag älskar e e Cummings. Han är oftast glad och lite småkär men ibland…

You have played
(I think)
And broke the toys
You were fondest of
And are a little tired now;
Tired of things that break,
And —
Just tired.
So am I.

Påminns om detta när jag hamnar framför poesiböckerna i det otroligt vackra och fina lilla bokhandeln Books & Books i Miami. En av de finaste jag sett, de brittiska inkluderade. Jag älskar poesisamlingar som heter saker i stil med “Best Poems about Love”. De flesta brukar vara kommersiella och smöriga men ibland så träffar de helt rätt. Och då kan jag – faktiskt -  känna ett inre lugn.