Han dyker upp ibland. Kallar mig för ett namn jag använde i högstadiet, som jag skrev med ett försök till graffitibokstäver över mitt block. Bara han kallar mig det.
Han hör sällan av sig. Jag hör sällan av mig men i alla fall oftare än han hör av sig. Jag vet inte varför det är så.

Jag skickar texter till honom då och då, jag låtsas att det är anspråkslöst och inte alls för att jag söker efter en länk till honom. Längtar jag efter hans godkännande? Ja, kanske det med.

Ofta svarar han inte. Men jag vet att han läser, vet att han finns där. Jag bygger mina broar, ser över mina länkar. Håller dem täta och intakta så gott jag kan. Varför? Jag vet inte.

Jo, för att ibland, de där tillfällena, då han dyker upp igen och kallar mig det där bara han kallar mig. Då. Och han skriver att han bryr sig. Kanske stämmer det, kanske inte. Men hjärtat stannar till för en sekund ändå.

• Postad 2015-09-12
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None