Nu är det bara några dagar kvar i Miami Beach. Konstigt, alltid blir det så. En ocean av tid framför en och plötsligt är oceanen bakom en istället.
Om mindre än en vecka är det reunion i Fresno där jag var utbytesstudent för 20 år sedan. Class of ’95 ska träffas igen och då får man reda på vem som är nyskild, vem som lagt på sig och vem som var den egentliga “most likely to succeed”. Jag vann själv ingen utmärkelse i årsboken men fick pris på förra återträffen – den för tio år sedan – för “rest längst för att komma hit”. Jag slog snubben som numera bor i Skottland. Ha!
Jag minns förra återträffen naturligtvis. Några av klasskompisarna hade jag träffat innan under någon resa till USA. Men några såg jag för första gången sedan avslutningen. Jeff som ville bli clown, som cyklade på enhjuling till skolan och var skolans maskot fyra år i rad, hade blivit brandman istället. Carli och Justin hade gift sig direkt efter skolan, de bodde kvar i Fresno. Hade aldrig sett någon anledning av dra därifrån.
Den här gången kommer fler personer jag känner men inte sett på tjugo år. Facebook gör sånt möjligt. Jag är inte ett dugg nervös eller så, varför skulle jag, men ändå lite smått intresserad av hur de tycker jag förändrats. Intrycket man ger så här tjugo år senare. Vad har hänt med ens utstrålning och med de andras minnen? Sånt lär jag antagligen inte få reda på. Men jag tänker på det.

• Postad 2015-09-14
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None