Fredag

A kommer över, vi äter glass och pain au chocolat. Vi ser på Skilsmässohotellet och har lite svårt för hela programmet. Smärtan, tonen och det KBT-iga i att problemen ska lösas på utsatt tid. En klocka i hörnet som räknar ned timmarna tills bouppdelningen och känslorna måste vara sorterade och klara. Är det inte ett problem överlag egentligen? Att det finns tidsfrister vid saker som sorg, brustet hjärta och psykologiska hinder. Minns ett av de absolut sämsta råd jag fått rörande sorg. En välmenande – tror jag i alla fall – människa sa “Ge sorgen ett bäst före datum och efter det får du inte vara sorgsen mer!”.
En annan – också välmenande människa – sa “Lägg inte tid på psykoterapi, kör KBT istället, det ger snabbare resultat”.
Tidsfrist, resultat. Rekord. Känslan av att kunna bocka av någonting, åstadkomma något när man på snabbast möjliga tid repat sig. Det är fult att må dåligt. Det är något som måste fixas och lösas.
Det är det ju. För ingen “mår bra av att må dåligt” så att säga. Men det får aldrig finnas prestige i återhämtningen eller tillfrisknandet. Som den usla terapeut jag en gång hade som såg det som en personlig triumf att han fick mig att “sluta med medicin”. Det var ett av mitt livs sämsta beslut men för amatör-terapeuten så blev det en seger, ett tecken på att han lyckats få mig “frisk”.
Och sedan hamnade jag på psykakuten i två veckor.

Share this:

• Click to share on Twitter (Opens in new window)
• Click to share on Facebook (Opens in new window)

Like this:

Like Loading...

Related

• Postad 2016-04-01
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 3

Etiketter None

• En tant, 6:22 pm April 1, 2016:

  Sant. Terapeuter bör man vara försiktig med – vilket naturligtvis försvåras av att man söker när man är helt under isen. Och tror idioter är ispikar upp ur vaken. Jaja, livet, livet. Skilsmässohotellet verkar f ö vansinnigt.
  Gläder mig åt Ã…sneprinsen, hurra, hurra, hurra och grattis, ser fram emot att läsa.

• Jazzhands, 9:00 pm April 1, 2016:

  Tack snälla, rara tant! Så font. Jag glädjer mig åt att höra vad du tycker om boken.
  Och det är så svårt med terapeuter eftersom man knappt kan avgöra om denne är bra eller dålig förrän man…
  A) har erfarenhet och vana av terapi
  B) känner sig starkare – vilket man ju hoppas terapeuten ska hjälpa till med (man söker sig oftast till terapi när man, precis som du skriver, är helt under isen)

  En bra terapeut å andra sidan kan rädda liv. Som tur är så hittade jag en sådan.

• Christel, 9:01 am April 2, 2016:

  Det här med att sätta en tid på sorgeprocessen, jag tror inte att det liksom är så svart eller vitt. Jag tänker att det kanske är mer för att tillåta sig själv att sörja? Att det är okej att inte vara en glad och uppåt person som alltid är så jäkla enkel att ha att göra med. Att man ger sig själv tid att vara riktigt jäkla nere under x tid. Och smärtan klingar ju av, även om den inte kommer vara försvunnen på prick ett datum. Jag tror att det är det som är grejen, att verkligen ge sig själv tid att sörja utan att trycka undan känslorna, men samtidigt finna tröst i att bättre tider kommer. (Obs! att detta är enbart hur jag själv känner och förstås förstår att det på inget vis behöver vara applicerbart på dig. Bara mina five cents.)

Add A New Comment!