Pratar med advokat, betalar advokat, ägnar timmar och åter timmar åt att samla dokument, intyg, underskrifter och utskrifter.
Blir så trött att jag måste gå ut en stund. Sätter på mig hörlurar och solglasögon och översköljs av något plötsligt obehag inför möjligheten att jag skulle kunna träffa någon jag känner. Vem som helst.
Hamnar på NK fast jag varken har lust eller behov av att köpa något nytt till garderoben. Provar ett plagg ändå och i provrummet känner jag mig plötsligt fel. Sjavig och fejkig på något sätt. Jag gillar inte detta men jag tror jag vet vad det beror på.
Osäkerhet. När det börjar sippra in från ett håll (hur känner mig sin inte osäker när man har med advokatgrejer att göra) så fortsätter det att spilla över på annat. Det är så irriterande.
Kommer hem från stan och lägger mig på soffan och slumrar. Utmattad av byråkrati och lagar och regler. Jag rullar ihop mig, trycker min rygg mot soffans rygg. Lyssnar till ljudet av sommar, snubbar som tar en paus från replokalen mitt emot och sommarlediga barn som passerar förbi.
Den goda nyheten: här känner jag mig trygg, jag älskar verkligen mitt hem, mitt hörn av världen. Osäkerheten spiller över men väggarna här är solida.

• Postad 2016-07-01
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 4

Etiketter None