Han jobbar sent så jag lagar middag. Jag gillar ju sånt, att stöka i ett kök och laga mat och godsaker. Köper vattenmelon och mynta på marknaden för runt en dollar styck. Blandar det med feta.
Det är så löjligt lätt här. Råvarorna är så enormt härliga och kostar knappt någonting. Det är inte ens en utmaning, man tossar bara ihop några grönsaker så har man en perfekt sallad eftersom allt smakar så bra.
Jag bakar en blåbärspaj också när jag ändå är igång. De färska bären är billigare än frysta. Det är liksom ingen konst, allt är för enkelt.

Han börjar jobbet lite senare så vi planerar en sovmorgon men vaknar ganska tidigt ändå. Äter frukost på en Louisiana/cajun-diner med bås. Jag ser mig omkring och upptäcker att förutom oss har stället bara fyra gäster. Två pensionärspar. Denna upptäckt gör mig obeskrivligt glad. Att vi är som pensionärsparen, äter en tidig frukost på dinern. Vi delar på två olika rätter, han tar notan och det känns som om vi varit gifta i tre år.

Jag vet att jag borde jobba mer. Ligga i lite, pitcha idéer och skriva bok. Men jag gör det inte. Istället får jag en enorm tillfredsställelse av att välja ut mogna citroner i butiken och jag blir glad när jag ser ett apelsinträd i full blom med stora, blossande frukter. Javisst, jag borde se till att få lite gjort. Men inte just nu. Jobba och skicka fakturor känns väldigt långt bort från min lycka just nu.

• Postad 2016-08-06
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None