Brorsan och hans fru bilar ned, vi tar en tur till havet. Går ut på den blåsiga piren, kollar konstiga antikviteter i affärerna. Figurinen av basebollspelaren som ser ut som brorsan står kvar på en hylla, jag borde köpt honom förra gången vi var där. Jag köper doppelgängern och senare poserar brorsan med sin nya maskot för mig medan jag tar bilder med telefonen.

Det kaliforniska livet. Ett bilande, rutorna neddragna och fält, odlingar och berg som vanligtvis är gröna är nu gula på grund av torkan.
Att bila till havet, att bila till sömniga små städer med pastellfärgade hus vända mot vattnet. Att beställa minsta storleken på dryck och förvånad över definitionen av liten. Att hälsa på hundar som är på väg med matte eller husse till stranden för en liten springtur.

Svägerskan handlar en bit tårta åt oss från Madonna Inn, deras skapelser är de mest dekadenta man kan tänka sig. Vi säger hej då, de ska bila tillbaka upp norrut. Vi åker hem och tar en tupplur, den ultimata lyxen. Att ta en tupplur med någon man tycker om. Lyxen i att ha tiden, lyxen i att ha sällskapet.
Sedan kollar vi på bakprogrammet och äter tårta. En bit, en tallrik. Två gafflar.

En så vacker helg.

• Postad 2016-08-29
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None