Rosa om kinderna och om annat

Ja, nä den där känslan av att stiga in i Royal Tenenbaum-hemmet uteblev ju. Det har varit en tossig vecka till hemmet och vanorna sett. Jag vet, det är kommer att låta helt världsfrånvänt men håll i åtanke att hemmet är min borg, min arbetsplats och min kreativa spot.
Så när jag i helgen fick montera ned allt det där så kändes det lite härligt eftersom väggarna skulle bli fina och allt, men också lite pirrigt eftersom det ruckar på ens vanor. Jag kan inte ligga i soffan och skriva/kolla tv-serier. Sängen står på högkant och jag kommer inte åt mina sminkgrejer eller ens byrån med byxor så jag får ha samma jeans och tröja i tre dagar. Alltså, det är såklart ingen katastrof. Det bara ruckar på vanorna, som sagt.

Ja, hur som helst. Stiger upp 7 vilket heller inte är vansinne men oerhört ovanligt för mig och dessutom en törn i min insomnia. Vaknar fyra, vaknar fem, vaknar sex eftersom jag är rädd för att försova mig.

Farbror målare kommer hit prick 7.30 och första dagen får badrummet en uppdatering och taken blir fräscha. Andra dagen, det vill säga igår, är det dags för väggarna och hallen blir väl okej men inte alls den slags art deco-gröna jag tänkt mig (snarare ser hallen ut som en päronsplit nu). Men tyvärr är vardagsrummet en femårings dröm om att leva i en My Little Pony-värld. Jag fattar inte hur en sofistikerad, mild, mjuk rosa på färgstickan kunnat bli Hubba Bubba på väggarna?
Ja, i desperation ringde jag hit en annan farbror som fick komma och kolla och mäta och ge mig ett pris som var dubbelt så högt som jag hade tänkt mig för att måla om de nymålade väggarna. Men jag måste ju göra det så fort som möjligt och det känns så oerhört mycket camping att sova på en säng i mitten av rummet bredvid exakt alla andra grejer staplade på en hög med plastskydd.

Och bara detta: hålla sig borta på dagen, komma hem och vara trött och inte kunna ligga på soffan. Ruckar på hela min värld. Fast det är såklart ett oerhört, oerhört milt problem. Som tur är. Men ser det ändå gärna åtgärdat.