Lång historia kort men jag besökte en läkare för att jag kom att tänka på Heath Ledger, eller om det var någon slags årsdag för hans död eller om han dök upp på annat sätt. Jag läste i alla fall om hans död – igen – och om hur han dött av en “dödlig cocktail av sömnmedel, ångestdämpande preparat och smärtstillande medel i kroppen” och insåg att just den cocktailen stoppar jag ju i mig. Inte så mycket opioider och smärtstillande men det händer ju.
Så jag skrev ned alla mina sömnpreparat och annat jag tar på en lista och visade för den unga läkaren och bad honom peka ut vilka kombinationer jag inte får ta. Han frågade vad jag fått melatonin ifrån och jag nödgades såklart erkänna att jag köper på mig lite grejer i USA. Vi pratade, han pekade, jag pekade. Jag lärde mig att det inte alltid är cocktaileffekten som är vansklig utan att ta stora doser eller flera olika mediciner som riskerar att påverka andningen, det är det man dör av. När jag ändå var där så berättade jag om min träning och min periodiska fasta, mina olika led mot målet att kunna sova helt okej utan piller, att kunna känna mig stark och frisk. Jag frågade varför jag inte ser några resultat av min träning fast jag ligger i, tar ut mig och märker ju att jag kan lyfta tyngre, springa med mer lätthet.
När jag säger “resultat” så menar jag inte viktminskning för jag har inte koll på min vikt utan saker som midjemått och mer definierade armmuskler. Jag är också medveten om att “min ålder” och “min livsstil” och “min kost” spelar in. Jag vet.
Hur som helst, jag gick därifrån med ännu en insikt: sömnpillren försvårar för kroppen att släppa fettet, att gå ned i vikt. Sömnpillren rubbar stresshormonet, antidepressiva pajar aptiten. Allt pekar på kortisol och på att hur mycket jag än tränar är det “i stort sett omöjligt för mig att gå ned i vikt”, som läkaren så krasst uttryckte det.
Jag blev modfälld. All denna träning, all denna fasta. Jag vill ju bara kunna sova och kunna ha ett linne på sommaren. Ja, rent praktiskt så kan jag ju ha ett linne men jag vill kunna känna att träningen, mina ansträngningar, ger lite resultat.
Jag var modfälld i nästan en vecka. Åt choklad och surade.
Nu är jag inne i en ny fas, jag försöker att vänja mig av med sömnpillren och har insättning av en ny medicin. Biverkningarna har kickat in, mest påtaglig är den där luddiga, suddiga huvudvärken som påminner om svår jetlag eller om man inte sovit en blund på 36 timmar. Men också illamående, ett kraftigt sådant, och annat smått och gott som gråtattacker och det som hör SSRI:n till.
Så ut ur en dimma och in i en annan. Eller tvärtom. Ibland är jag så trött på ansträngningar, ibland känner jag att jag inte gör nog. Mestadels av tiden är jag okej med mig själv, till och med snäll mot mig själv och stolt över att jag springer och lyfter och hoppar och kånkar. Min sämsta gren är att hänga i de där stängerna i taket, att häva och göra chins och ändå försöker jag. Någonting borde man väl ha för det? Men jag har ju för det.
Jag har inte tagit en dödlig cocktail, jag lever ju. Så pass mycket lever jag att jag kan röra på mig och lyfta saker.
Just nu har jag ont i huvudet, jag jobbar i slow motion om jag jobbar alls. Men vet att det är temporärt. Ännu en sak att sätta upp på listan över Saker Jag Gör. Ansträngningar Jag Tar Mig För.
Men jag ska ha tack. Min kropp kommer att tacka mig, mitt hjärta kommer att bocka och tacka också å blodkärlens vägnar. Jag kanske kommer att sova sämre men å andra sidan sover jag ju ändå uselt. Men nu utan att jävlas med stresshormonen. Vi får se. Alternativet är ju…ja, inget alternativ alls.
Like this:
Like Loading...
Related
- Postad 2021-03-17
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: 5
Etiketter None
-
Frida, 2:24 pm March 19, 2021:
Vill bara dela med mig om lite tips jag testat som hjälpt mig att sova bättre och vara medicinfri:
Jag slutade med gluten och tillsatt socker. Hade huvudvärk i några dagar och var frusen men sedan har jag sovit jättebra.
Tar långa promenader och ser till att jag tar mig tiden varje dag. Man ska helst gå 18.000 steg om dagen (fick tips från Hjärnstark).
Sedan tipsar jag om att äta en näve pistagenötter en timme innan man går och lägger sig, de innehåller naturligt melatonin.
Innan jag slutade med gluten och socker så lyssnade jag på Meditation för fysisk avslappning av Sophie Grace meditationer på Storytel, vet inte om det är att man verkligen kopplar av eller om det är hennes röst man somnar till.
-
Annika, 11:11 am March 20, 2021:
Hej Caroline! Ditt inlägg berör mig och jag vill rekommendera dig att prova att äta färre kolhydrater. Du kommer snabbt att märka skillnaden om du mår bra eller inte av det. Jag vet att det är jobbigt med människor som är “frälsta” av sin diet och vill revolutionera hela världen så bortse från mitt inlägg om du redan testat LCHF och kan “allt” i ärendet.
Du vet säkert redan att kolhydrater omvandlas till socker med insulinpåslag som följd men det jag inte visste tidigare är att insulin är ett fettlagrande hormon. Eftersom vi blivit ålagda att äta mindre fett måste vi bli mätta på något och det blir mer kolhydrater och proteiner i kosten istället. Insulinets fettlagrande effekt är en rimlig förklaring till att ju mindre fett befolkningen äter desto mer viktökning, precis som det sett ut under många årtionden nu.
Till min egen erfarenhet: Under flera års tid hade jag, som älskar kolhydrater, stora problem med uppblåst mage, sura uppstötningar, magkatarr, gaser, klåda i underlivet och hemorrojder. Däremot var jag inte överviktig men jag kände mig tjock på grund av min uppblåsta mage och såg också hur jag svällde runt midjan under dagen. Jag kunde inte smälta maten, kräktes till och med vid något tillfälle och tvingades äta jättesmå portioner men var ändå ständigt uppblåst. I samband med ett för högt kolesterolprov började jag att fundera. Jag åt väldigt fettsnålt så hur kunde jag ha högt kolesterol? Så kom jag att läsa om LCHF och tänkte att jag testar. Redan inom en vecka var jag kvitt de symptom jag nämnde tidigare. Insulin, läste jag, är inte bara ett fettlagrande hormon utan kan även trigga kroppen att tillverka eget kolesterol istället för att använda kolesterolet i maten vilket kan vara en rimlig förklaring till mitt förhöjda kolesterolvärde trots ringa fettintag. Dessutom blev jag behagligt mätt för det är ju ett viktigt syfte med mat medan kolhydraterna gjorde mig uppsvälld men mycket snabbt hungrig igen. Nu är jag pensionerad gymnasielärare men när jag jobbade åt jag lunch i skolmatsalen. Mycket grönsaker, jättebra, mycket kolhydrater och en del protein men alltid väldigt fettsnål mat, allt enligt rekommendationerna i vårt land. Efter två timmar var jag jättehungrig igen. Fett mättar utan att man går upp i vikt kan jag säga av egen erfarenhet under det senaste halvåret som jag testat LCHF. När pandemin lugnt ned sig ska det bli spännande att ta ett nytt kolesterolprov. Jag hoppas att mina teorier håller.
Allt gott till dig och jag hoppas verkligen att du ska må bättre. Jag vill så gärna att du orkar fortsätta skriva dina parfymkrönikor på 50 scents. Bland allt annat.
-
Madrona, 2:19 pm March 20, 2021:
Jo, har själv svällt upp av mediciner trots ihärdig tyngdlyftning, konditionsträning, vegankost och periodisk fasta. Det känns precis för jävligt att ligga på underskott vecka efter vecka, ta ut sig och se att kroppen både håller fast vid vätska och inte släpper ifrån sig fettet. Märker ju ändå att jag blir starkare och att hjärtat orkar bättre, så försöker hålla fast vid det istället. Ser det som att jag gör grundarbetet tills dagen jag är redo att trappa ner eller byta mediciner, då jävlar kommer det man kämpat för att börja synas i ett huj.
-
Eva, 8:03 am March 22, 2021:
Heja Caroline! ville jag bara säga.
-
Jazzhands, 9:56 am March 22, 2021:
Kära ni;
Tack för all er omtanke. Jag är överväldigad av ert engagemang. Det låter torrt men jag menar det verkligen. Just nu är insättningen av nya medicinerna inne på det varv där de mer psykiska biverkningarna, som ångest, är större än de fysiska, som sprakande huvudvärk och illamående. Så just precis nu så läser jag och tar in era fina, omtänksamma råd. Och fokuserar på att först och främst – alltså i detta nu – bli stabil med nya medicinen. Men jag gissar och hoppas att det inte är långt kvar, någon vecka, tio dar…enligt tidigare erfarenheter….
Ni är så rara!
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments