Mer grund

Dags för lite mer utlovad grund om parfymer. Låt oss ta det här med doftnoter.

Det är inte så svårt. Tänk på doftnoter som musikens noter, de som bygger upp melodin. Eller doften i det här fallet.

Okej, tänk dig att du står i en parfymbutik. Du tar upp en flaska och duschar lite lätt på handen. Du för handen till näsan.

När man först luktar på en parfym får man ett första intryck, de dofter du känner då kallas toppnoter.

De försvinner efter ett tag.

En liten stund efteråt, kanske när du tar dig en andra sniff på handleden, eller när parfymen precis torkat, så känner du att parfymen luktar mer ändå, än när du luktade på den allra först. Det du känner då är hjärtnoterna (de kallas också mellannoter). Det är nu parfymen verkligen börjar veckla ut sig. Du börjar känna fler nyanser i doften. “Luktar den inte lite vanilj också…?”, tänker du.

Men kan säga att hjärtnoterna är parfymens kropp, eller hjärta. Se dem som parfymens egen refräng.

…tillsammans med basnoterna, det sista doftbladet som vecklar ut sig i parfymblomman. Det är främst basnoterna som sätter temat för doften, det är oftast här man känner vilken familj parfymen tillhör. De kommer inte helt till sin rätt förrän efter att parfymen “satt sig”, och det kan ta upp till 30 minuter efter att man provat den på huden. Det är dessa dofter som stannar kvar längst på huden.

Det en parfymör gör är att ta fram blandningar av dessa tre, för att skapa en komplex parfym, som ger oss upplevelser på flera nivåer. Det är därför en parfym kan upplevas som olika för olika personer, och det är därför man kan uppleva att en parfym påminner både om Medelhavet och mormors smörbullar på samma gång.

I regel utgör basnoterna 60% av parfymen. Väljer man då en riktigt kryddig basdoft, till exempel peppar, så blir parfymen med största sannolikhet en orientalisk parfym.

Hjärtnoterna utgör oftast 20% av parfymen. Kanske väljer man här vanilj, för att söta till de kryddiga basdofterna. De resterande 20% är toppnoterna, de du känner allra först. De är viktiga för att ge dig ett första intryck, så att du ska tycka om parfymen och bära den. Så här kanske man väljer citrus eller någon annan fräsch och förförisk doft, så att du ska lukta vidare.

The Glory of it All

Den här branschen alltså.
Det knasiga är att jag inte har den minsta längtan efter något annat jobb. Tanken på fast jobb skrämmer mig en aning. Halvtid eller projektanställning ser jag som idealiskt.
Skriva ihop en text om Hong Kong på två dagar. Inga problem:
Lista förra årets fem bästa tv-serier. Kan vi ha texten i morgon? Inga problem.
Mamma? Jag kan inte hjälpa dig flytta datamöbeln idag, fick just jobb.
Jag lägger mig väl halvt i soffan då, och öppnar ett Word-dokument. Så börjar ännu en dag i frilansarens dag.

“Du kan aldrig vara riktigt ledig, eller hur”, frågar Kennet.
“Nej”, svarar jag. “Det har jag inte varit sedan sommarlovet mellan femman och sexan”.

Och ändå – det finns inget jag hellre skulle göra.
(Utom möjligtvis vara ekonomiskt oberoende)

Color me dösnygg

Jag rekommenderar bloggen Fifty Scents på Rodeo. Skönhetsbloggar finns det många av. Många är bra. Men parfymbloggar är det färre av. Fifty Scents är en dem. Ge den en chans.

Om inte annat så för att jag är så mäkta stolt över min tecknade byline. Som alla inom frilanssvängen vet är En Tecknad Bildbyline det absolut finaste man kan få. Det är tecknet på att man lyckats.

Omvändelse

Jag är kär. Inte kan väl en så snygg/nördig pojke vara gay?
Att han är hundratrettio år idag är också ovidkommande.

Baltikum

Min nya firma ska tillverka saker. Vi kontaktar firmor i Baltikum. Kanske Belgrad?
Jag vill åka till fabriken på inspektionsresa. Mötas av en gammal farbror i mustasch på flygplatsen med en liten, liten svensk flagga som pin, för att visa lite goodwill. Kanske möter mig en liten orkester utanför fabriken?
Fabriken är självklart ålderdomlig. Män som öser in kol?
Jag bör ha med mig en gåva. En gåva från Sverige. Vodka? Som tecken på good business-sed.
Business, schmusiness. Hur svårt kan det vara liksom? Jag har kollat alla avsnitt av Ladies på Östermalm. Vet att man inte behöver vara helt stabil för att klara av att sköta ett större företag.
Igen: hur svårt kan det vara.
Jag ska bli bizniz. BIIIIZNIZ.

Vad har jag gett mig in på?

Tröttman efter humorn

Igår hade humorgruppen sitt första humormöte. Ja, jo det finns onekligen något torrt och byråkratiskt över detta. Härmed förklarar jag detta humormöte öppnat, och så vidare.
Humorgruppen består av mer eller mindre professionella humorister, däribland jag själv. Det är sex humorister. Vi ska göra “nåt med humor”. Vi ska skapa humorprojekt. Vi ska gå runt och säga att vi är med i en humorgrupp. vilket vi är. Kanske trycker vi upp pins och dekaler. I alla fall pins.
Nå.
Humorgruppens första möte. Protokoll fördes inte, men det antecknades. Humoranteckningar! Vid ett tillfälle yttrades frasen “Skriv! Skriv! Det här är ju guld!”.
Jag skrev.
Nu ska dessa humoranteckningar omvandlas till rent guld, som sedan ska investeras i en aldrig sinande maskin, som ska för evigt pumpa ut rikedom, skönhet och lycka.

Andra reatipset

Dsquared2 Velvet Forest Wood är en fin träig parfym, som doftar som ett hemligt äventyr i en sagoskog. Den är både murkigt barkig och murrigt barrig. Träbrun och mossgrön i ett, men inte hurtigt sportig utan mörk, mystisk och hemlig.

Jag skulle klassa den som unisex även om den är tänkt (och säljs) som en damdoft. Den sensuella, fräscha och friska toppen av barr och gröna löv sätter tonen.

Den säljs just nu för halva priset på NK. Kostar runt 275 kr.
Ett tips.

Förförelseknepet

En manlig bekant säger att han har kommit på ett fantastiskt sätt att ragga på, det är mer eller mindre foolproof.

Så här gör han: När han går ut klär han sig propert och ordentligt som vanligt, men kanske låter han en skjortsnibb sticka fram under kavajen. Eller så har han två olikfärgade strumpor, som bara syns när han sitter ned. Någon liten detalj bara, som får honom att se lite, lite tafatt ut.

Sen – och här kommer hemligheten – tar han på sig parfym. Inte vilken som helst utan Diors gamla Fahrenheit. Japp, doften av 90-talets början, av omklädningsrum och fritidsgård. Den var superstor bland killarna när jag gick på högstadiet. Min vän menar därför att när han ställer sig nära en tjej när han går ut, och hon känner lukten av Fahrenheit, så triggar det minnen hos henne, från högstadietiden, och kanske av hennes första pojkvän. Min väns lilla tafatta detalj förstärker då, enligt honom, minnet av denna tid, och han har henne som i en liten ask.

Oavsett om det funkar eller inte är detta ett utmärkt exempel på parfymers makt och, i viss mån, funktion.

Mellandagsrea, första tipset

Den som gillar dofter från Lolita Lempicka hittar dem till bra pris här just nu.

Passar bäst på kvinnor med läppstift (aldrig gloss!) som gillar Betsey Johnson, rosa macarons, Kirsten Dunst och Sofia Coppolas Marie Antoinette-film.

Exklusivt för Jazzhands: Intervju med Mattias Vestin, Sveriges enda nu levande människa som aktivt följer tv-serien The Tudors

Hej Mattias! Du följer aktivt serien The Tudors, vilket ger dig en unik särställning inte bara i din åldersgrupp utan bland tv-tittare i stort. Är detta anledningen eller finns det något annat skäl till att du agerar så här märkligt?
– Alltså, intriger vid hovet, konspirationer, huvuden som åker av på löpande band, religiöst bigotteri, sex och överdåd av alla de slag. Jag förstår inte frågan.

Varför slutade du inte kolla efter ett avsnitt, som alla andra?
– Jag höll på att sluta och såg i början lite av slentrian för att det råkade sändas när jag kom hem och jag behövde något att kolla på när jag åt middag sent. Men efter ett par avsnitt börjar Sam Neil som Kardinal Wolsey att bli seriens illvilliga medelpunkt Han är Henrys högra hand som samtidigt konspirerar både med och mot honom. Ett av de bästa porträtten av sympatisk slemmig girighet som finns.

Vad har vi andra missat eftersom vi inte följer serien?
– The Tudors har en fantastisk vinjett, där alla skådespelare liksom gör som en hälsning till publiken omgiven av saker som är synonyma med deras karaktär. Omistlig. Sedan finns det små ögonblick, som i slutet av säsong två när Henry serveras en köttpaj inbakad i en svan – fantastiskt kock där på slottet – som han måste bryta vingarna av för att kunna äta. Vilket han gör med händerna och hela ansiktet. Peter O’Toole som påven.

Har den lärt dig något, till exempel om brittiska kungahus?
– Att man kan göra lite som man vill när man skildrar dem. Utesluta en syster här och en moster där och så vips föddes aldrig Mary Queen of Scots. Att Anne Boleyn hade en rätt raw deal. Kanske man inte behöver följa The Tudors för att lära sig…

Vilka andra tv-serier följer du som ingen annan följer?
– Fringe! Jag trodde det var en stor succé som alla kollade på. Men förstått att det inte riktigt ligger till på det viset. Dark Angel?

Har du i regel svårt att göra slut med tv-serier?
– Jag tycker att serier oftast brukar göra slut med mig. Dumpa mig med en sista riktigt sunkig säsong som lämnar en bitter smak i munnen och får en att ifrågasätta hela relationen. Ex Lost, Angel, Battlestar Galactica – för att inte tala om Nip/Tuck. Relationen med The Tudors är ganska stadig, vi vet ju båda hur det kommer att sluta. Off with their heads.