FöLJETONG: En trubadurs födelse. Del 5 och 6

Blivande trubaduren Kennet Sälling har haft ytterligare två gitarrlektioner sedan vi senast hörde från honom. Vad har hänt?
– Mycket! Har haft mitt första framträdande, har haft sönder min första sträng…

Vänta! Vi får ta det från början. Hur var senaste lektionerna?
– Jag hade försökt göra ett eget gitarrfodral vilket resulterade i att jag klippte sönder botten av gitarrkartongen. Så när det var dags för lektion tänkte jag “Ska jag ta gitarren i boxen eller den trånga, fula gitarrkassen?” Problemet var att fodralet jag sytt ser ut som en pyjamas för en orm ungefär så jag tog kartongen, och slängde ned stämgrejen. När jag kom fram såg jag att jag hade tappat stämgrejen på tunnelbanan! Men det ville jag inte säga till klassen så jag sa att jag hade glömt den. Men lektionen senare erkände jag. Gubben hade en ny stämgaffel nämligen, han gillade inte sin gamla så han hade köpt en ny precis som min.

Det kanske var han som snodde din gamla?
– Kanske. Inte omöjligt. Han såg lite klurig ut.

Hur gick det på lektionen då?
– Jag hade i övat jättemycket innan så jag sopade verkligen banan med panchokärringen! Hon hade även fått låna en gitarr, hon har dumpat sin gamla loppisgitarr nu och fått låna sin dotters. Grejen är att det var en mer riktig gitarr och det lät lika för jävligt när hon spelade på den. Panchot har nått en nivå och det verkar inte som om hon tar sig vidare därifrån. Nu vet jag vad gitarrläraren heter förresten.

Vad?
– Janne! Och hon jag brukar snacka med som är relativt normal heter Diana. Då tänker jag direkt på onda kvinnan i V men däremellan finns det inget samband vad jag förstår. Det går ett barn på kursen också, typ fjorton, femton. Hennes lillasyrra är alltid med. Eller hennes morsa och lillesyrra. Eller hennes farsa och lillesyrra. Det finns en lillgammal mespropp också. Lite socialt missanpassad som går nån musikutbildning. Janne sa “du som går musikutbildning kan väl sjunga lite”. Så sjöng hon och det lät för jävligt. Hon är alltid fint klädd. Sån som snobbiga vuxna vill ha som barn men som normala vuxna skulle säga “var normal, gör lite revlolt” till.

Vad har ni lärt er?
– Vi har börjat ta G. Det är ett av de finaste ackorden, men för mig är det fortfarande svårt att växla. Fingerspelet har börjat utveckla sig mer. Nu slår man med tummen och skiftar med den beroende på ackord. Lite svårt att förklara, men det är avancerat. Kärringen och gubben har skitsvårt för det. För kärringen är i och för sig allt svårt. När det kommer till fingerspel är det verkligt svårt för gubben, det känns skönt.

Hur var det med dina framträdanden?
– Just det! Jag spelade Flickan i Havanna för Lola på en efterfest. Sjöng också. Har även gjort ett internationellt gig kan man säga, ett webgig. Vad är ett finare ord för webgig? Jag spelade in på mobilen och skickade till morsan i Thailand. Alltså hon är där på semester. Farmor var också förbi här förra veckan, hon hade varit och hälsat på någon på Rågsveds korttidsboende. Hon ville höra mig spela så då spelade jag Flickan i Havanna – såklart – men även I natt jag drömde. Jag körde hela repertoaren. Farmor tyckte jag var jätteduktig.

Andra nyheter?
– Min första sträng har gått! Lina satt och lirade loss ordenligt. Sedan när hon la den ifrån sig gick strängen så hon åkte och köpte en ny. Sedan satte vi dit den. Jag påstod att den satt fel så vi ändrade den. Men då gick den sönder igen så jag ska ju bara knipa.

Kanske.
– Jag måste dementera en grej du har skrivit förresten. Har sett ibland att du skrivit fel. Det här med att läraren skojade om växthuseffekten, det stämmer. Men det var inte för att det var kallt i rummet utan för att det var kallt ute. Det kan folk uppfatta som att ABFs lokaler är kalla och dåligt skötta. Det är fel. Skriv “Obs! ABFs lokaler är inte kalla!”

Okej. Är trubadurlivet är ett nåbart mål?
– På det hela taget känns det inte så motigt längre. Jag har förresten en förfrågan till svenska folket: jag har försökt leta efter klassiska, sköna texter och gitarrnoter på Internet men hittar inget. Kanske lite Cornelis, lite lite snapsvisor typ Helan går. Jag trodde det skulle vara hur enkelt som helst! Finns hjälp? Vet nån hur jag får tag på Oh oh oh Tjejer-låten till exempel?

Men det här med fodral. Du har ju faktiskt blivit erbjuden ett fodral av en av Jazzhands läsare, Johan!
– Ja, och det är ju verkligen jätteschysst. Jag har bara avvaktat det hela tills du skulle komma hem. Men det är härligt att känna stödet från svenska folket. Utan er skulle jag bara vara hälften så bra som jag är nu. Och Johan ska veta att närhelst jag har ett gig i framtiden så har han alltid en given plats på första parkett. Kommer alltid stå överst på gästlistan.

Separated at birth?

Enligt My Heritage är jag till 88% lik Patrick Swayze, samt en dam vid namn Delta Goodrem. Jag skulle säga till 75% men vad vet jag.

Steget bakom

Ligger efter med precis allting. Artikel som ska vara klar tills i morgon (Cillian Muprhy, den lille muppen), artikel som ska vara klar till måndag (Danny Boyle) och så cosbytröjor som ska inhandlas däremellan.
Ja, det kan verka out of place men cosbytröjan är en vital del i mitt tv-program. Alla som har Ztv markera 18 april i kalendern. Typ 21.00.
Men mest av allt ligger jag efter med Heroes. Nu har jag i alla fall sett näst sista avsnittet. Fler frågor än svar, kan man säga. Den främsta frågan är väl varför jag inte satt igång med Murphy-texten ännu trots att deadlinen är typ tolv timmars sömn bort. Nej, istället sitter jag fastklistrad vid en viss sida, redo att möta sista Heroes-avsnittet för den här gången. Funderar på en till kopp te istället för att fundera på passande rubrik på surkarten Cillian.
Vad är det för fel på mig?
Tror jag behöver semester. Har hört att LA är fint så här års.

Häftigt drag på kontoret

Ska skriva om en feministkulturfestival. Ringer arrangören. Hon svarar “alla” på frågan om vilken artist hon mest ser fram emot. Hon svarar “allt” på vilken punkt på programmet man inte ska missa.
Varför gör folk det så svårt för sig själva? Jag menar inte att mediaträning är en absolut nödvändighet, men please, tänk lite, lite, lite jazzhands när “media” ringer så blir allting mycket lättare och artikeln bättre. Note to future kändisar och arrangörer.
Citat som Sebastians “Jag gav 150 % så nu måste jag ge 175% för att toppa det” (dagsfärskt!) är till exempel ett bra sätt att få mer uppmärksamhet och utrymme i tidningen på.
Just sayin’.

Livet i såpbubblan

Felbedömning från min sida? Får se i morgon då jag, precis som idag, tackat ja till att jobba hela dagen. Trots Ztv-grejen och diverse deadlines. Och jet lag. Dammit, I need a semla!
Men så är det. Man kan inte hänga med magiker varje dag heller.

Okej, så det här med Kanal 5. En jättemänniska och en minimänniska åker runt i Sverige tillsammans och provar gemytliga saker, skitglada över att de fortfarande har lite kändisskap att glida runt på, även om den begränsar sig till Sweden. Kanske är det roligt, vad vet jag, men när jag ser bilderna blir jag lite sorgsen inombords.
Jag får också mail från Richard Kiel själv, alltså Jaws. Jag intervjuade honom, vi kom bra överens. Han bjöd mig till hans hus, sa att jag kunde få simma i hans pool om jag ville. Han har skrivit en bok som heter “Hur man lyckas i business genom att använda de kristna principerna”. Ordagrant översatt.
Så nu kanske ni fattar att jag blir lite sorgsen och beklämd när han, med en liten dvärg i släptåg, hakar på ett diffust tv-erbjudande från Channel Five in Sweden som innebär free resa, köttbullar och the joke is on them.
Men vad vet jag? Kanske är det kul? Fick ett till mail från jättemannen idag. Han frågar vad jag tycker om deras freakshow (han skriver inte freakshow).
Tja, vad säger man?

(PS. När vi ändå snackar om sorgliga halvkändisar känns en bild på Bubble Boy passande)

Sömnen är min vän och fiende

Jag ser ut som sju svåra år men annars är det okej. Sånt får man ta när man är en jetsetter som mig. Men man ska däremot inte behöva låta sin blogg hamna i skymundan bara för att man åker till LA hit och dit för att umgås med magiker. Nu ska det bli andra bullar av. Bloggbullar. I morgon blir det total uppdatering med trubadurskolan och cosbytröjan (ja, det finns nyheter även där).
Och jag har slutat med semlor nu. Sista idag. Promise. Nu är det nya tider.

Det magiska slottet

Äntligen! Besökte Magic Castle i LA – en “members only”-klubb i Hollywood som består av ett slott fullt av magi. No, really. Tre eller fyra våningar, massor av dolda rum, konstiga trappor och gångar. En matsal. Ett par scener där man kan se trollerishower, och så massor av barer. Man måste vara uppklädd, visa respekt för utövarna av magi. Det roligaste var alla “up-and-close”-grejer, där man sitter vid samma bord som magikern och ser honom göra tricksen mitt framför ögonen. Mina vänner pekade på mig hela tiden när trollkarlarna/illusionisterna/magikerna frågade efter frivilliga eller nån som väljer nåt kort ur en kortlek. Trodde inte att jag var trollerifan, bara Potter-fan men lo and behold, nu ska det bli trollerilåda av!
Hemma tisdag. Har ett dygn resande framför mig. Mer info senare. Nu ska jag skaka fram dollarmynt ur örat.