Jazzhands

Så vi möts igen, Keira


Efter en trygg redaktionssommar är det dags för den opÃ¥litliga frilanshösten att börja. Jag kick-offar med att Ã¥ka till Venedig filmfestival. Jag tar med mig datorn sÃ¥ att jag kan blogga därifrÃ¥n. How’s that for a filmjournalist? (Redan börjar angloismerna hagla, jag ber verkligen om ursäkt).

Jag måste säga att jag inte är helt pepp.
MissförstÃ¥ mig rätt. Jag vill inte verka sÃ¥n. Det är inte synd om mig. MÃ¥nga skulle vilja byta plats med mig. Det är pÃ¥ gränsen till enfaldigt att klaga pÃ¥ att “behöva” Ã¥ka till Venedig en vecka och intervjua filmstjärnor.
Men jag är inte pepp. Jag är totalt opepp på att lämna landet igen efter förra veckans semester som jag gärna hade njutit av dena vecka, som en post-semestervecka. Det är ju en av semesterresans stora bonusar: post-semesterveckan där man får skryta, visa bilder och ge sina kompisar löjliga små souvenirer man köpt. Inget sånt för mig den här gången. Det hanns inte med. I stället blev det stress, planering och samtal till filmbolag och uppdragsgivare. Allt ska klaffa, och jag vill bara sova.

Är heller inte pepp på all stress det faktiskt (faktiskt!) innebär att försöka bocka av så många filmer och stjärnor som möjligt under Venedigveckan (eller vilken filmfestivalvecka som helst). Det är ett himla meckande. Stress är bara förnamnet. Stjärnbeströdd stress är fortfarande stress. Faktiskt!

Och så är min brorsa här igen, denna gång under trevligare omständigheter än förra månadens begravningsomständigheter. Det hade varit bra för mig att umgås lite med honom. Egen sorg växer sig jättestor. Delad sorg halv sorg. Och min sorg är instängd någonstans mellan bakhuvudet och hjärtat känns det som, med ett slags epicentrum i halsen. Alltid under kontroll, men också alltid där.
Hade behövt mer post-Barcelonatid. Då hade den kunnat mildras kanske?

Men visst, det skulle vara skönt om det, om ett par dagar, visar sig att Venedig är värsta toppstället och att jag trivs som fisken i vattnet. Det skulle vara skitskönt om nån i så fall ville trycka ned det jag skrivit tidigare i halsen på mig och kalla mig dryg och bortskämd. Det skulle göra mig gott.

  • Postad 2007-08-30
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Alarmerande bebisnyheter!

Det värsta har hänt. Jag har fÃ¥tt reda pÃ¥ att jag ibland pratar med bebisröst. H sa det till mig i morse. Han sa “Jag har läst pÃ¥ din blogg att man bör säga till om man hör nÃ¥gon prata med bebisröst (djupt andetag)…och du gör det ibland”.
AAAAAARGH!
Alla ni som känner mig. Alla ni som hört mig tala. Alla ni som någon gång hört mig yttra en begriplig mening. Snälla, svara. No mercy, var ärliga: talar jag ibland med bebisröst? Jag måste få veta. I can handle the truth.

  • Postad 2007-08-28
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 20

Etiketter None

Estoccolmo


Tillbaka frÃ¥n Spanien. Dags att dodga alla “men vad ska du göra nu dÃ¥”-frÃ¥gor och get down to the nitty gritty: min bokplan. Man ska egentligen inte prata planer och projekt som inte är pÃ¥ banan. Ja, av uppbara skäl. Men min idé är att om jag sprider grejen om att jag har ett bokprojekt pÃ¥ gÃ¥ng sÃ¥ tvingas jag rycka upp mig och skriva klart det där fruktansvärt bra synopsiset (synopsis i bestämd form?) och sälja in det som den charmerande businesswoman jag är. See whut I’m sayin’?
NÃ¥t om Spanien förresten. “Den spanska klädsmaken skiljer sig nÃ¥got frÃ¥n den svenska” stod det i Klas Ericssons Barcelona-guide. Det är ett ytterst väluppfostrat sätt att säga att spanjorernas känsla för smak inte nÃ¥r upp till samma nivÃ¥ som deras känsla för pinxos och tapas. Om man säger sÃ¥. Om jag tvingades kategorisera (och det gör jag ju givetvis) skulle jag säga att de klär sig som slinkor och svennebananer. Eller vad kallar man annars kombon nätstrumpor, tube top och neongul minikjol i elastiskt material? Men laga paella, det kan de.
NÃ¥. Bokprojektet. Om jag talar om det i tid och otid kommer folk börja frÃ¥ga “Hur gÃ¥r det med boken?” och dÃ¥ blir den klar. Snart. How is that for a plan? Och under tiden ska jag skriva en avhandling om bebisröstens tillbakagÃ¥ng (Tack, Nanci, för ett underbart utlägg i frÃ¥gan. Hon heter Joey Lauren Adams och är mycket riktigt babyröst Supreme. Hon har ocksÃ¥ varit ihop med Vince Vaughn som ju är ett Babyface. Sammanträffande?) och fila pÃ¥ “Vilken är den bästa religionen” för Pauses räkning. Jag har svaret.

  • Postad 2007-08-26
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 4

Etiketter None

Vamos a la playa

Semester! Vilken tokig uppfinning. Jag minns faktiskt inte när jag hade semester senast. AlltsÃ¥ visst Ã¥ker jag utomlands med ganska sÃ¥ jämna mellanrum. Jag har slitit ut tre resväskor pÃ¥ lika mÃ¥nga Ã¥r. Men det är alltid jobbrelaterade resor. Ibland mer ibland mindre. Och visst kan man fundera pÃ¥ definitionen av “jobb” när det rör sig om tvÃ¥ veckor i LA med filmvisningar och kändishäng. Men ja, det är jobb. Man är inte helt flexibel. Man har saker att göra, tider att passa.
Vad vill jag säga?
Jo, att jag ska pÃ¥ en veckas semester för första gÃ¥ngen sedan…2000? Det blir Barcelona. Jag vill äta tapas. Tillbaka om en vecka. DÃ¥ är det knegdags igen. No rest for the wicked.

  • Postad 2007-08-17
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 2

Etiketter None

Sista natten med gänget

I morgon är det sista dagen på sommarkneget. Lite trist, jag gillar gänget på City. Chefen kallar mig stöddig men det är okej. Kanske för att jag dissar hans idéer i tid och otid men kan jag hjälpa att jag är cityslick och inte folklig? Nej.
Skoja.
NÃ¥, det ska bli lite vemodigt i alla fall att sluta även om frilansandet lockar väldigt mycket just nu (och i synnerhet när klockan ringer halv Ã¥tta varje morgon). Alla frÃ¥gar “Men vad ska du göra nu dÃ¥?” och lägger huvudet lite bekymrat pÃ¥ sned. Svaret är att jag ska göra precis detsamma som jag gjorde innan: skriva frilanstexter, Ã¥ka pÃ¥ junkets utomlands och lyssna pÃ¥ knasiga italienare, testa krogar och shoppa pÃ¥ Ebay. Livet är inte slut för att sommarjobbet är över. Don’t cry for me, Bonnier.
Har ju faktiskt inte bara ett utan flera jobberbjudanden i skjortärmen, sÃ¥ nog ska det gÃ¥ bra nÃ¥gon mÃ¥nad till. Kan redan nu go official med att jag är Diegos nya filmredaktör. Yay! Och sÃ¥ har jag lite sköna möten inbokade av typen “Hej, jag har hört att du har olika idéer, skulle du vilja komma upp till kontoret/redaktionen och diskutera vidare”.
Och som bonus: jag har ÄNTLIGEN kommit på vad jag vill skriva en bok om. Måste bara stylta upp det lite snyggt på papper, sedan är succélivet ett faktum.
SÃ¥ därför tycker jag att jag kan Ã¥ka till Barcelona med gott samvete pÃ¥ lördag. Min första semester pÃ¥…jag vet inte…Ã¥r! Jag kommer säkert sova bort halva tiden bara för att jag kan, men hey, it’s my life to ruin my own way som en vis man sjunger.
Sista dagen med gänget alltså. Hade tänkt baka men det får bli köpebröd i morgon istället. Då kanske chefen inte tycker jag är så stöddig. Vem kan vara stöddig med ett par wienerbröd i näven? Jag är så jävla smart.

  • Postad 2007-08-15
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 20

Etiketter None

The Return of the bebisröst!

Ser en ny trend komma och jag gillar den inte. Bebisrösten är tillbaka. Big time. Nån som minns när den var som värst? Det var på nittiotalet då Erik Haag ledde Knesset, och ett gäng bebisröster pratade om bebissaker med honom. Erik Haag, som verkar sympatisk och trevlig i övrigt, har ju faktiskt den mesta möjliga bebisrösten av dem alla.
Nu är rösten tillbaka igen. Prepare yourself.
Same röst but different. Josefin Craaford har ju länge företrätt Den Nya Bebisen, men nu fÃ¥r hon banne mig ge vika för Baby Voice 2008 – pÃ¥ fett ingÃ¥ende. Det skakar igÃ¥ng redan nu med Martina Haags film Underbar och älskad av alla, som är ett totalt uppsving i bebis. Men sÃ¥ är hon ju gift med Bebis Supreme ocksÃ¥.
Annika Jankell ligger redan fett bra till på Tv4 morgon. Superchild. För att inte tala om Carina Berg.
För att göra en riktigt bra bebisröst ska man knipa ihop munnen pÃ¥ ett alldeles särskilt vis, man ska uttala “i” med lätt, nasal, Lidingöstil. Everyone is doing it.
Det dyker upp mer och mer. Jag hör rösten överallt. Unga tjejer go bebis pÃ¥ tunnelbanan, tv-hallÃ¥or uttalar “Ingmar Bergman” pÃ¥ ett beyond infantilt vis. Snart är bebisuttalet lika trendigt som Foppatofflan. Och lika hett, I am tellin’ ya.
Våga vägra bebis redan nu. Det gör jag.

  • Postad 2007-08-12
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 42

Etiketter None

Hit by the svennepsykos!

Har blivit helt beroende av Aftonbladet/Schribstedts nya satsning Family. Jag kan inte förklara varför. Det är en sån muppig sida, och så svennig att jag inte kan slita mig. Jag tvingas surfa runt bland svenneannonser som den här och jag KAN inte slita mig!
Min chef har till och med sagt till mig två gånger att sluta, och börja jobba istället. Jag kan inte. Det här är värre än Ebay. Jag har drabbats av svennepsykos.

  • Postad 2007-08-09
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 10

Etiketter None

GÃ¥tan Anders Lundin

Denna Anders Lundin. Jag visste väl att sista ordet inte var skrivet. Han åt en hamburgare. Han satte i halsen. Han har fått uppsöka läkare. Han ska opereras.
Right.
Min teori om självhat och ett gråtande barn i behov av professionell hjälp har aldrig känts mer övertygande. Om du frågar mig.

  • Postad 2007-08-06
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 8

Etiketter None

Jag är frivilligt orange

Har blivit tvungen att ställa väldigt märkliga frÃ¥gor till mig själv under helgen. Hur använder man brun-utan-sol? Händerna blir orange, det kommer mystiska bruna fläckar mellan fingrarna och fötterna ser enbart smutsiga ut. What’s the deal? Känns som om man har lepra.
Utlånade DVD:er. Asså, jag saknar kanske trettio DVD:er i min samling. Hur håller man reda på alla man lånar ut sitt shit till utan att bli värsta DVD-nazin? Skriver man upp sånt i ett block? Har man lånekort på något trevligt men ändå vänskapligt vis, typ gör en lustig grej av det? (Jag antar att svaret är nej, rätt och slätt)
Och hur ska jag kunna driva in alla filmer jag lÃ¥nat…jag minns inte vilka jag lÃ¥nat ut dem till…det här är deras chans att rippa mig totalt pÃ¥ dyrgripar som Tre dagar för Condor och Brideshead Revisited.
Av nÃ¥gon anledning minns jag att jag lÃ¥nat ut just de tvÃ¥ filmerna till Per…alltid nÃ¥t.
Pride. Hur svenne får det bli egentligen innan det helt slår bakut och tappar sin fokus? Min mamma ringer och säger att hon och hennes granne tycker att det låter kul med det där Pride och vill veta hur man tar sig till festivalen.
Jag vet inte om det faktiskt ligger i Prides intresse att vilja ha min mamma där, och likasinnade 60-Ã¥riga damer som gillar “festivaler”. Jag tror inte det. Se vad som hände med Tip Top. De var öppna för bÃ¥de gays och “heterosociala”. Slutade med att det gick och självdog.
Och en sista frÃ¥ga – jag har fÃ¥tt tvÃ¥ jobberbjudanden pÃ¥ lika mÃ¥nga dagar. Jag blir skitförvÃ¥nad. Läser folk över huvud taget det jag skriver? Jag trodde inte det. Men tydligen. Shit. Det betyder att de tvÃ¥ artiklar jag har mÃ¥ndagsdeadline pÃ¥ mÃ¥ste bli riktigt bra. För en gÃ¥ngs skull.

  • Postad 2007-08-04
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 16

Etiketter None

In Glenn we trust


“Jag och grabbarna snackade om det i omklädningsrummet igÃ¥r”, säger Glenn pÃ¥ invigningstalet. “Och alla var vi säkra pÃ¥ att det inte skulle vara nÃ¥got problem om nÃ¥gon i laget skulle visa sig vara gay”.
Hm.
AlltsÃ¥: “snacka i omklädningsrummet”? Man fÃ¥r verkligen intrycket av att det är det enda stället Glenn och hans “grabbar” snackar med varann. Innan talade Glenn om den stämning som rÃ¥der där. “Man säger att den är hjärtlig men rÃ¥, men ofta är den bara rÃ¥”. Han talade ocksÃ¥, faktiskt lite eftertänksamt, om hur han varit med och fostrat en viss machoism i just omklädningsrummet. Jo, visst har det varit sÃ¥…sa han. Lite machorörande.
Då är frågan om omklädningsrummet är eller inte är det bästa stället att snacka bögar på. Kanske är det just det det är. Detta intima rum för grabbarna och deras starka ledarman. Eller så är det den enda plats då det är absolut omöjligt och förbjudet för dem att ens yttra en antydan till gayness på.

Jag gillade Glenns tal. Han adresserade direkt “händelsen” i Amsterdam. “Han tog mig pÃ¥ kuken” sa han pÃ¥ göteborgska. Sedan ställer jag mig lite tveksam till “kom ut mer inom sporten”-uppmaningarna. Jag vet inte om jag tror honom.
Särskilt inte som han i morse satt i tv-soffan och sa “Den tog mig pÃ¥ snoppen”. Den?!

PS. Här finns en liten Pride-krönika frÃ¥n dagens City. Ja, “vännen” är nÃ¥gon i min närhet.

  • Postad 2007-08-02
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 16

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen