- Postad 2007-09-14
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: 10
Bless them, säger jag. Bless them.
Mtvs program My Sweet 16 är helt underbart. Jag vill inte gå in på det här med mig och förnedringsteve (i synnerhet amerikansk förnedring) men det är något så fostrande och uppfriskande med att se tjocka små femtonåriga flickor skrika i bortskämt raseri på sina ryggradslösa fäder och kräva – att få fira sextonårsdagen på ett slott, och få rida in i balsalen på en vit häst.
“Jag vill att alla ska bli avundsjuka!” verkar vara det vanligaste mantrat.
Jag tycker att vi har mycket att lära av My Sweet 16. Lika mycket som vi har att lära av min LA-vän på långvarigt besök i Stockholm.
Vi är alla värda något mer, det är kontentan.
Man ska kräva det bästa pengar kan köpa. Varför vara blygsam? Jag presenterar mig knappt ens som journalist ibland, säger att jag är “skribent”. Hade jag bott i USA hade jag kallat mig redaktör. Jag hade krävt påökt. Jag hade vägrat skriva om engelska komedier där folk visar sig vara gaylords och hispiga tanter springer omkring i hatt.
Min LA-vän har gått tillbaka tre gånger nu, till frisören som gav henne en färgning hon blev missnöjd med. Det hade jag aldrig vågat. Jag hade gått tillbaka en gång, urskuldande. Hade det blivit dåligt då med hade jag färgat det själv. Det är fel.
Hon säger att inte hittar nån bra lotion i Stockholm. Hennes föräldrar får skicka. Rätt. Varför nöja sig med mindre än man är värd, säger jag.
Man ska vara lite mer som en bortskämd, amerikansk 16-åring och mindre som en väluppfostrad, svensk 30-something. Ingen tackar en för att man är snäll och trevlig. Jag tycker My Sweet 16 är riktigt utbildande. Det gör mer för självförtroendet än Fab Five och Snygg Naken tillsammans. Här är ett gäng tjocka, fula och alltigenom osympatiska tjejer som begär allt och mer därtill enbart för att de fyller 16. Och de får det. Why not? Att vara söt och snäll har aldrig varit en bra affär. Tänk på den.
Engelska sjukan
Men åh! Varför ska följande inslag alltid finnas med i engelska humorfilmer som handlar om bröllop eller begravningar:
1. Homosexualitet. “Oj, var han…? Nä!”
2. Hispig dam med hatt.
3. Man som blir hög/råkar ta droger/flummar/gör bort sig i känslig situation, typ vigsel.
4. Knasig präst, typ överförfriskad.
5. Tjock, släkting som säger opassande kommentarer.
Såg Trångt i kistan idag. Höll på att somna. Alla 50+ kritiker i salongen skrattade. Deras skratt väckte mig då och då. Jag antar att jag somnade på riktigt.
Träffade Anders på Bon, DN/Rodeo-mannen Mattias Dahlström och Café/RES-mannen Klas Ericsson för att snacka business. Klas berättade om en resa till Kiev. Några konstnärer kastade in sig i garderober och kallade det för en happening. THIS IS ART! hade de skrikit. De hade tryckt upp ett verk gjort av en bensinslang, en bit frigolit och några tandpetare under Klas näsa och sagt att det var art. LOOK AT THIS!
Måste säga att jag föredrar fridsamma resor till filmfestivaler på kontinenten, även om det lät roligt när han berättade om ett utomhusgym på en ö, med ryska män med cigaretter i mungiporna, som använde gnisslande muskelbyggarmaskiner under tystnad.
- Postad 2007-09-14
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: None
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments