Jazzhands

Fler fina namn pa affarer och stallen i Tokyo

Italian Tomato Cafe Jr.
Super Potato
Sunkus
Three Minute Happiness (en grym billighetsaffar, faktiskt)
Yes, Princess!
Glass-stallet Sweden
och cafeet Varmland
Pretty Poodle

Sag for ovrigt en skon troja. Orange med orange text. SKANDINAVISKA HALVON KONUNGARIKET SVERIGE stod det pa den.
Funderar pa att inforskaffa. Kan man ha den pa sig pa nationaldagen?

  • Postad 2008-01-02
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

En shoppingide varlden borde ta efter

…ar det som kallas for Happiness Bags (om man direktoversatter) eller Lucky Bags, som manga affarer erbjuder. Man koper grisen i sacken sa att saga, en igenbommad pase som kan innehalla vad som helst fran just den affaren men till ett bra pris. Alltsa vardet ipasen overstiger alltid priset pa Lucky bag! Jag kopte en for 120 spann pa Parcos snofsiga och alltigenom trendiga nedervaning, fran pappershandlarmarket Delfonics och fick en hel ICA-kasse med GRYMMA pappersvaror, som dagbok, pennor och anteckningsblock. Dessvarre alldeles for tunga for att ta med sig hem. Dammit!

En annan grej. Vad kan den har lilla grejen vara till for, tro? En liten laderring precis vid tandpetarna, pa bordet i cafeet med Japans storsta och franaste tartor? Kan det vara en oanvand servettring? Vad? Vad? Vad?
Men nej. Det ar ett elegant och diskret satt att fa notan pa. Sedan tar man den snyggt till kassan och pejar nar man atit klart.
(Man betalar forresten alltid genom att lagga pengarna eller kreditkortet i en liten korg. Man ger inte stash i handen. Man far heller inte stash tillbaka i handen. Jag uppskattar verkligen den typen av fascism!)

  • Postad 2008-01-02
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 8

Etiketter None

Forresten…

Ar det bara jag som tycker det ar roligt med McPork?
En kar gammal van som vi passerar pa vag hem till Peter. (Min bror Peter alltsa. Det ar han pa bilden.)

  • Postad 2008-01-02
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 6

Etiketter None

Saker man hittar pa en fiskmarknad i Tokyo

Har ar han! Min favoritgubbe vars huvud ar en toast!

Sana som maneter…? Skoja. Det ar blackfisk.
Tentakler for en hundring.

Faktiskt mycket godare an det ser ut! Nat med agg och rakor tackt av nat slags geletacke. Som sagt – godare an det ser ut! Och later!

  • Postad 2008-01-02
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 8

Etiketter None

Garderobsbarnen och den absoluta brutaliteten


Idag sag jag nagra skona affarsnamn i Harajuku igen.
Children in the closet
Lucky Flavor
TOA
Its Demo (finns overallt)
Museum of Ships
Journal Standard

Och har ar en rad,oversatt fran japanska, fran ett av Peters favoritband The Pillows.
Om jag forstor den har och den har byggnaden sa kan jag se ditt hus, och om jag sover i biblioteket i mitten av skogen sa kan jag ocksa slosa tid. Sa ta pa dig ett par sandaler sa sticker vi och leker.

Jag sag en rockabillyaffar, det gjorde mig helt yr av gladje. Jag ville men vagade verkligen inte ta kort pa japanen som stod bakom kassan. Han hade perfekt rockabillyfrisyr, med Elvislock i pannan och allt. Kladd i lite for stor Elviskavaj. Randig. Han vande vinylskivor och stod och nickade lite i takt till Buddy Holly.

Atervande till MyLord. Det var absolute brutality for att lana en fras fran filmen vi sag igar (mer om den senare). Det var sa trangt att man fick slussas in i varuhuset klungvis. Jag och hjorder av japanska flickor. I varuhusets smabutiker stod forsaljartjejer med megafoner och skrek ut saker som kom och kop, valkommen och sant. Men alltsa, megafoner? Vissa holl upp ett plagg, som var extra nedsatt, och skrek om det.
Jag orkade verkligen inte. Och jag ar en trooper. Istallet korde jag ett litet race ihop med brorsan. Vi besokte massor av stallen, och jag fastnade sarskilt for en liten snofsig gata dar man visserligen skrek att det var rea men man gjorde det till ljudet av bongotrummor. En snubbe bangade och skrek nat som Peter sa betydde typ komsi, komsi, komsi.
Det kallar jag klass.

Igar sag jag och Peter King of Kong som kollegan Anders Rydell talat sig varm om anda sedan trailern visades pa natet. Det ar en dokumentar om Billy Mitchell som hallt varldsrekordet i Donkey Kong i en evighet. Han ar nagot av spelvarldens diva och sager saker som its absolute brutality om spelet, och whatever I say cause controversy, kind of like the abortion issue. Obs! Ej ironi!
Han har axellangt har, en fru med stora hooters och har gjort sig en formogenhet pa att salja grillsas med sitt namn. Han har folk som gar i koppel at honom, bland annat en fortidspensionerad trettioaring utan liv som ringer Billy pa hans mobil varje gang en konkurrerande spelare i en viss arkad borjar narma sig hoga poang.
En dag bestammer sig en timid och blyg hogstadielarare for att forsoka bracka Billys rekord och det piskar upp en storm utan like in the world of competative gaming.

Filmen ar intressant pa manga satt. Visst kan man sitta och skratta at nordarna. Vilket jag ocksa gor. Och deras brist pa liv. Och perspektiv. Men tva grejor slar mig.

Ett. Det ar ju egentligen ingen skillnad pa deras sport och vilken annan som helst betraffande prestation och sa vidare. Och nar jag tanker pa det sa ar jag ju sjalv likadan. Jag belonar mig med att hitta billigare och billigare fynd pa rean i Tokyo. Jag tajmar, lagger upp en plan, later Peter guida mig till de basta stallena, armbagar mig fram och far tarar i ogonen nar jag ser ett vackert block.
Visst, det ar ingen tavling, det finns ingen publik, man kan inte inneha varldsrekordet i shopping. Men vad jag sager ar att besatthet ser likadan ut overallt. Overallt.

Tva. Alla som sett Paris is Burning vet att det alltid handlar om mer an sjalva spelet. Competative Gaming kan mycket val vara den sista utposten for enbart man. Det ar inte uttalat sa, men det ar en varld for man. Kvinnor ar inte intresserade. Och det gor att de ledande mannen, som Billy, anjuter precis lika mycket alfahanneprivilegier som, tja, Beckham, fast i sin egen kontext. Han far skriva autografer, han lanar ut sitt ansikte till reklam och han visar stolt upp sin fru som sager till kameran att hon faktiskt aldrig sett honom tavla.

Nar en timid man med nagot feminina drag (jamfort med Billy) dyker upp och utmanar Billy, enbart genom att spela val (de vaxlar knappt ett ord med varann) ruckas hela Billys varld. Vem ar han om han inte far vara den regerande Donkey Kongmastaren?

Jag rekommenderar filmen. Peter bad att fa tva timmar av sitt liv tillbaka.

  • Postad 2008-01-02
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 1

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen