Jazzhands

Världens enklaste diss

Det är ju som att sparka in en öppen dörr, men vaffan…svensk film alltså. Såg en idag med det lockande namnet “Järnets änglar”. Redan där börjar det.
Och sedan rullar det på.

a) Jakob Eklund i skägg och skogshuggarjacka, med snusen under läppen, säger “Men du…vill du gifta daj me maj”?
b) Kvinnor som dansar bredbent på det där Tina Turner-viset för att markera att de är starka kvinnor som minsann kan släppa loss.
c) Tre kvinnor dricker vin och skrattar tillsammans. De pratar om karlar. De skrattar och skålar. De skrattar så mycket att ena kvinnan lägger sitt huvud på den andra kvinnans axel.
d) En kvinna (med vinglas i handen) säger “Tyst! Lyssna! Men hör ni inte…det är livet som på väg!”
e) Bitter kvinna säger “Fan, man skulle ta sig ifrån den här jävla stan. En dag ska jag här ifrån, hör ni det. En dag…”
f) Ung kvinna med sångdrömmar säger “En dag ska du få se, lillebror. En dag ska jag stå på en scen och sjunga.”

Jag vet inte vad jag ska tillägga. Förutom att mina ögon gör skitont efter att jag himlat med dem i två timmar. Varför ska allt vara så klyschigt för? Så teatraliskt? Så totalt ospännande? Suck. Nu ska jag se Heroes för att bota den här konstiga klådan jag fått på insidan av hjärnan.

Etiketter None

  • Kristoffer Viita, 8:31 pm September 27, 2007:

    Nice burn.

  • Kristoffer Viita, 8:31 pm September 27, 2007:

    Nice burn.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen