Jag Wessar pennan igen

På Wesfronten inget nytt, säger du? Det stämmer inte. Wes ska ju, som bekant inte bara få Visionary Award på Stockholm filmfestival utan han kommer också hit för att hämta priset personligen. Yes!
Jag ska naturligtvis göra allt jag kan för att få trycka hans hand (igen, vill jag tillägga).
Som att skaffa presspass (check!) och vara moderator på ett Face2Face-seminarium (check!).

Men det var inte alls det som var nyheten, eftersom jag vetat detta länge.
Hur kan jag ha vetat det länge?
Jo, för att det är jag som skrivit om Wes i filmfestivalens programtidning. BOY har det varit svårt att hålla tyst om det! Men nu kan jag ta bladet från munnen, äntligen, och fortsätta the eternal lovebombing.

Är jag ensam om att tycka att han är en king among men? Tydligen inte.

Inga hundar som spelar schack, alltså

Per tycker inte alls att det är en bra idé med en film om schackmördaren.
Jag tycker det.
Bara för att han går på DI. Där tänker man mer dramatiskt.
Jag tänker kommersiellt.
Fatta när schackmördaren stämmer möte med sitt första offer (jag ser Michael Cera eller Eliah Wood i rollen) och säger att han (offret) måste gå med till den lilla djurgravplatsen där hunden – schackmördarens enda vän! – ligger begravd (eller gör den?). Schackmördaren har tårar i ögonen. Weirdo, tänker Cera/Wood. Schackmördaren ger sig inte. Han säger hur mycker han saknar sin fyrbente vän. Han tar fram en flaska vodka från innefickan och säger att de måste ta en sup, till hundens minne. Han torkar en tår ur ögonvrån.
Klart man inte har hjärta att säga nej till det. Skulle du säga nej till det? Nej,man bah “Ja…det är klart jag följer med och visar min respekt för gamle Igor”, fast man ser att Cera/Wood egentligen tänker “Men sedan drar jag, ditt freak” och så bah WHAM, en hammare i huvudet.

Nehej, inte?

Jag skulle se den i alla fall. Och säkert en miljard amerikaner.

Din chef eller min?

Bruce “The Boss” Springsteen heter “Sjefen” på norska. Roligt.