Jazzhands

Jag vill ha munkar, munkar, munkar med hål i

Det här med de gregorianska munkarna. Vad är grejen? Jag kan fatta att man lyssnar på deras chantande och tycker att det är
a) avslappnande b) vackert c) exotiskt/europeisk (om man är amerikan) men hur resonerar man när man låter munkarna gå lös på Metallicas Nothing Else Matters och Dire Straits Brothers in Arms?
För ett par år sedan fick hundar skälla in Beatleslåtar och katter jama julsånger. Är det samma tänk här? Att man skojar till det genom att låta munkarna och deras synth sjunga – gasp! – “moderna rockklassiker”? Eller är det mer som när Londons symfoniorkester kör Metallica, och det är meningen att man ska uppleva låtarna på nytt samtidigt som ungdomen ska lära sig uppskatta symfonimusik?
Ett så logiskt val av gregorian monk-cover så att det är trist är att de valt att sjunga Losing My Religion. Bo-ring!
Plus att det kinappast är en kör med munkar som sjunger utan en och samma snubbe som man sedan reverbat in absurdum. Men det är ju knappast det som är “problemet”, eller hur?

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen