Har du träffat någon som intervjuat honom fler gånger än dig?
– Nej, alla andra på junketen verkade vara Will Ferrell-nybörjare vad jag kunde se, om mig veterligen var jag den enda som hade två tider inbokade.
Var han samme man båda gångerna eller upptäckte du nyansskillnader?
– Som människa var han rätt likadan, men utstyrslarna var helt olika. Andra gången hade han ju mysbralleoutfiten som Mattias redan beskrivit så fint, men under förmiddagens tv-intervjuer var han uppstajlad i en rätt snajdig marinblå kostym, och väldigt tv-sminkad. Han var nog också lite mer sprallig på eftermiddagens gruppintervjuer, eftersom han då hade Adam McKay med sig som han kunde ordjabba med.
Är hans kropp, hy och hår i gott skick? Man får ju intrycket av att håret är rätt risigt ibland.
– Jag tyckte håret såg rätt välmående ut. Däremot verkade han lite småstabbig i kroppen. Redan i Talladega nights visar han ju upp en viss rondör runt magen när han springer rung på racingbanan halvnaken, och den trenden hade väl inte direkt brutits, vad jag kunde se.
Hur kände du dig efter intervjuerna?
– Jag känner alltid en viss lättnad efter intervjuer, en “jag kom undan med det den här gången också”-känsla. Det var spännande att få känna den känslan två gånger samma dag med samme man.
Fick du intrycket av att han är tillfreds med sig själv?
– Absolut, han verkar vara en trygg familjeman som övervunnit sina demoner.
Vad förvånade dig med honom?
– Hans svenska var bättre än vad jag trodde. Min sista fråga i första intervjun, efter att vi hade pratat lite om hans relation till Sverige (dock undvek även jag den förbjudna “var i Sverige bor ni”-frågan), var om jag hade kunnat köra min intervju på svenska. “Absolut, inga problem”, svarade han, “men tyvärr, nu har du försuttit din chans”. Hade jag då varit lite kvick hade jag ju då sagt “nähädu, jag har en ny chans om två timmar”, men så witty var jag ju så klart inte.
Uttalade han någonsin ditt efternamn – i så fall, hur?
– Nej, jag presenterade mig bara med förnamn.
Hur skulle du sammanfatta er relation?
– När han kom in för gruppintervjun på eftermiddagen och hade Adam McKay i släptåg, pekade Will mot mig och sa “me and this guy go waay back” vilket så klart smickrade mig så till den grad att jag inte fick ur mig något svar utan stod där och mumlade ohörbart med röda kinder när vi hälsade. Återigen – var är wittynesen när man behöver den som bäst?
Recent Comments