Jazzhands

Trodde ni att jag skulle kunna hålla mig från att skriva en liten grej om 24 i alla fall?

Då trodde ni fel.

En liten pikant detalj om tortyren bara. Hur ska jag uttrycka detta utan att spoila? Men okej, när terroristerna torterar är det så lekmannamässigt. De är så klumpiga med hantverket, de ger käftsmäll på käftsmäll och förväntar sig att det ska ge resultat. Ingen finess. Kulurlöst.

Bauer faller sällan ned på en sådan låg nivå. Visst, är det mano a mano så tvingas man, men i en mer delikat tortyrsituation är det inte banala käftsmällar som ligger närmast till hands utan mer gracila metoder (Jag minns den blöta handduken som skall tryckas ned i magsäcken till exempel.) som inger samma slags psykade respekt hos den tillfångatagne som ett offer för en sociopat. Klart man snackar då. Käftsmäll? Puh-lease. Föraktade man inte terroristerna innan så gör man det efter den uppvisningen.

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen