Råkade höra en redaktör säga att de ger vissa skribenter en tidigare deadline än nödvändigt ibland eftersom de vet att de har för vana att sega till och bli sena.

Fy vad bra, tänker jag. Jag hoppas jag är med på den listan!

Förr om åren gjorde jag mig lite av ett namn på att vara Den pålitliga skribenten. Lämnade alltid i tid, mailade dagen efter och frågade om allt var okej, mottaget och så.

Sen kom famgångarna och ni vet ju vad som händer när framgångarna kommer? Precis. Man börjar slacka. Sola sig i glansen och uppträda divigt. Ni vet.

Jag har skaffat mig ovanor på grund av detta. Den allra tydligaste är att vara sen med material. Det är oförlåtligt egentligen och totalt oproffsigt. Men jag kan hoppas på att mina kära redaktörer (ja, de är mig kära allihop faktiskt) sett igenom detta och tänker “Men jaja, hon lämnar ju i alla fall” och “Om vi ger henne en tidigare deadline…hehe…”

Skitbra. Det är win-win, ju. En piska på min rygg och ett slugt leende på redaktörernas läppar. I love it.

Välkommen till den verkliga världen som min släkting sa till mig förra veckan.

• Postad 2009-04-17
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None