Jag kan inte ta helt och fullt ansvar för vad kommer att skriva inom de närmaste tre minuterna. Ni förstår, jag har tagit en sömntablett. Blandat med ångestdämpande orostabletterna jag tar efter som jag har en slgs psykos som har med resa att göra så kan resultatet bli aningen groggy.
Jag och min terapeut – detta är helt och fullt sant – pratar om min ångest inför resor. Mycker traumatiserande har hänt mig i samband med resor. Många personer har lämnat mig genom att resa iväg. Det finns med andra ord fullgoda, begripliga anledningar till att jag varje gång innan en resa ska darra, känna ångest och vissa gånger tro att jag ska dö. Eller att någon annan ska dö. För att jag inte var där.
Gud åh Gud, varör väljer man då ett yrke där man reser bort minst en gång i månaden. Våndas varje gång. Klänger mig fast runt halsen på de jag håller kär och ber dem att inte gå. Vart ska de gå? De är hemma och ser på tv. Får de inte det? Uhm, hur tänkte du nu?
Klart du får gå. Men lämna mig inte.
Så tänker jag.
Som en romantitel nu när jag tänker efter.
Gud, när saker börjar låta “som romantitlar” i ett liksom rus av sömntabletter och lugnande medel så är det dags att lägga huvudet på kudden och säga god natt…jag kommer att sakna er…snälla skriv en rad så jag vet att ni finns där, även om jag är borta, okej?
Snälla.
- Postad 2009-10-08
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: 13
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments