“It never rains in Southern California”? Jo, det gör det, Albert Hammond! Nu har det regnar två dagar i rad. Grå himmel, smattrande på rutorna och på ytterdörren. Idag åskade det, det var riktigt vackert. Jag ställde mig på balkongen och såg himlen explodera i ljus, mot palmerna och skyskraporna.
Det sprack upp en liten stund, och då gick jag ut. Det var så fridfullt ute, jag mötte bara någon enstaka hundägare under min promenad. Mot horisonten såg jag en fantastisk, rosa himmel leta sig fram. Jag gick till den mataffär som ligger längst bort, för att jag skulle få en liten promenad. Jag gick in, handlade dagens middag och tog tid på mig inne i affären. När jag kom ut var himlen alldeles mörkblå och luften doftade starkt av jag vet inte vad men det växer överallt.
Jag har nu skrivit 130 000 tecken. Jag satsar på 300 000. Det betyder att jag nästan är halvvägs, kan man säga. Jag har ett löfte till mig själv: när jag skrivit 150 000 tecken (vilket jag hoppas lyckas med i morgon) får jag åka till Santa Monica och handla jeans.
- Postad 2010-01-20
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: None
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments