Jazzhands

Amerikansk bussroulette

Tog en tur till West Hollywood. Ja, med bussen som vanligt. På hemvägen, efter att ha gått hur många kvarter som helst (slö av en milkshake dessutom) hamnar jag på samma buss som en skön crazylady. Svårt med åldern där men låt oss vara snälla och säga 75.
Rollator. Grå page.
Röda pensionärsbyxor, röd ullkavaj, röda fingervantar. Och på fötterna tofflor av det slag som säljs på Hötorget. Fårskinn? Hon lägger upp sina toffelfötter på en stång på rollatorn. Soft.

Några säten bredvid henne sitter en ung, dude i keps och lyssnar på en iPod. Han har hörlurar. Detta retar damen på något vis, hon skriker “Ingen elektronik tillåten på bussen” till honom och höjer ett finger.

Duden hör henne inte, eller väljer att ignorera. Tanten fortsätter sitt mässande. “Ta bort elektroniken!”
Det blir helt tyst i bussen. Ödesmättat yttrande av damen!
“Stoppa undan elektroniken!”

Hon stirrar på duden. Hon är helt klart arg på elektroniken, nästan så man undrar om det hänt något. Vad har hon för dåliga erfarenheter av elektronik som gjort henne såhär? Bör jag sättamig bredvid henne, ta hennes fingervantsbeklädda hand och med öm röst säga att hon inte behöver vara rädd? Å andra sidan – kan jag garantera henne att hon inte behöver vara rädd? Nej.

Hon fortsätter kolla på iPoden. Hon suckar. Sen tar hon sats och skriker till chauffören “Driver! Please stop this electronic abuse!”.

Jag bara baxnar inför denna poetiska formulering!

“Driver! Stop the electronic abuse!” skriker hon igen och igen och igen. “Driver, take away this electronic abuse!”
Ingen rör sig. Ingen, allra minst chauffören, vill höra. Alla kollar bort. Tanten kör sin ensamma kamp.

Hon surnar till. Gud, hon hatar verkligen el.
Sen går hon av.
Och jag kommer på mig själv med att sakna henne.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen