- Postad 2010-03-26
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: None
Min vän i kvarteret
På baksidan av mitt hus är det en parkering, en valet parkering, för de som ställer bilen en stund medan de äter mat eller kollar någon affär. Då lämnar de nycklarna till Edgar som håller koll på bilen åt dem under tiden.
Jag pratar med Edgar ibland. Han är en farbror i obestämd ålder (40+) med läderkeps och stora solglasögon. Han ser väldigt snäll ut och han gillar att prata med mig, alltid länge.
Han sitter mest på en liten stol i skugan av en stor skylt med parkeringsavgifterna på. Han har en liten, liten disk framför sig. Där sitter han. Jämt.
Varje gång jag går förbi, om jag ska till Coral Tree Café till exempel, pratar jag med honom, växlar några ord. Han brukar bli glad då.
Jag känner någon slags ömhet för Edgar. Kanske för att hans jobb verkar så ensamt. Kanske för att han har en läderkeps.
Igår gav jag honom kakor. Han blev glad då. Han ser min dörr från sin arbetsplats så när jag går ut eller in så vinkar han åt mig. Det är lite som att ha en livvakt på plats.
Som Roni sa: “Det är som om du bor här!”.
Recent Comments