Det är snart dags för hemresa och jag börjar bli vemodig. Åkte till 50’s Diner och hälsades välkommen av servitören med tandställning, och ett “Åh, det var länge sen du var här, var har du hållit hus?”
Gav mannen utan ben en flaska vatten, han tackade med ett “gud välsigne dig”. Gav kakor till Edgar som tackade med ett “Fint att se dig igen, Caroline”. Ni ser hur jag håller på att sätta in mig själv i en massa sentimentala sammanhang för att skapa en nostalgisk bild i mitt huvud att ta fram sedan när jag är hemma igen och börjar längta tillbaka.
Min hjärna ligger alltid tre steg före mig. Tänker ut planer. Jag hänger bara på.
Som en annan delplan så jobbar jag nu, i elfte timmen, på att äta upp mig. Provar alla restauranger i området som jag inte testat. Det blir fin-italienare ikväll. Har handlat hem bagels, som jag äter medan tårarna rinner och jag viskar “vi ses snart igen”.
Gick till Souplantation, sköna arbetarklassbuffén i kvarteret, igår och satt och myste över en tallrik mac’n’cheese. Ni ser vad min hjärna håller på med? Plantera nostalgiska minnen för framtiden. Smart. Nu ska jag tydligen ut och handla billiga jordgubbar på Whole Foods. Antagligen kommer kassörskan fråga hur min dag varit och om jag inte ska handla mer ost (jag handlar massor av ost).
Hjärnan alltså. If you can’t beat ’em, join them.
Like this:
Like Loading...
Related
- Postad 2010-04-15
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: None
Etiketter None
-
Julia, 10:27 am April 15, 2010:
Bra minnesbygge.
-
Julia, 10:27 am April 15, 2010:
Bra minnesbygge.
-
Göran, 10:56 am April 15, 2010:
Men boken då, hur går det med BOKEN???
-
Göran, 10:56 am April 15, 2010:
Men boken då, hur går det med BOKEN???
-
annalin, 1:25 pm April 15, 2010:
Jag vill inte att du ska komma hem!!!
Alltså, no offense. Men din L.A-skildring är den mest underhållande & intressantaste “svensk i utlandet”-blogg någonsin!
Flera gånger har jag önskat att jag kände dig så att jag kunde få komma och hälsa på dig…allt du gör verkar precis som sånt jag skulle gilla!
-
annalin, 1:25 pm April 15, 2010:
Jag vill inte att du ska komma hem!!!
Alltså, no offense. Men din L.A-skildring är den mest underhållande & intressantaste “svensk i utlandet”-blogg någonsin!
Flera gånger har jag önskat att jag kände dig så att jag kunde få komma och hälsa på dig…allt du gör verkar precis som sånt jag skulle gilla!
-
Jazzhands, 9:12 pm April 15, 2010:
Annalin, jag anser oss vänner.
Och Göran – jag tackar för frågan. Du, jag har typ tre kapitel kvar, det vill säga kanske en femtedel, högst så jag tror att planen håller: åka till USA och komma hem med en färdig bok!
-
Jazzhands, 9:12 pm April 15, 2010:
Annalin, jag anser oss vänner.
Och Göran – jag tackar för frågan. Du, jag har typ tre kapitel kvar, det vill säga kanske en femtedel, högst så jag tror att planen håller: åka till USA och komma hem med en färdig bok!
-
Göran, 9:17 am April 16, 2010:
Grymt, jag gör vågen!
-
Göran, 9:17 am April 16, 2010:
Grymt, jag gör vågen!
-
annalin, 10:48 pm April 16, 2010:
Ã…h vad roligt!
Då kanske jag hejar på dig om vi ses på typ Desken eller nåt.
Fast då kommer du inte komma ihåg det här…
-
annalin, 10:48 pm April 16, 2010:
Ã…h vad roligt!
Då kanske jag hejar på dig om vi ses på typ Desken eller nåt.
Fast då kommer du inte komma ihåg det här…
-
Jazzhands, 11:38 pm April 16, 2010:
Desken it is! Ja! Och no way att jag glömmer. Säg “musikal” eller kodord “Susan Boyle” och vi tar varann i hand, som om vi tillhörde ett hemligt sällskap.
-
Jazzhands, 11:38 pm April 16, 2010:
Desken it is! Ja! Och no way att jag glömmer. Säg “musikal” eller kodord “Susan Boyle” och vi tar varann i hand, som om vi tillhörde ett hemligt sällskap.
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments