En krigsveteran i rullstol susar förbi. Han har keps full med pins. En amerikansk flagga som sitter fast i rullstolsryggen svajar efter honom. I knäet har han en liten cd-spelare som spelar Guns’n Roses-versionen av Live and let die. Krigsveteranen skriker/sjunger med i låten.
Han susar förbi.
Sen är han borta.
En sk. “ögonblicksbild”.
Hur vet du att han var krigsveteran? Han kanske bara var livsveteran…
Hur vet du att han var krigsveteran? Han kanske bara var livsveteran…
Som Brentwoodbo lär man sig känna igen en krigsveteran på tjugo meters avstånd. (Alla mina åkturer på LA-bussarna har också tränat upp min förmåga att spotta krigsveteraner).
Som Brentwoodbo lär man sig känna igen en krigsveteran på tjugo meters avstånd. (Alla mina åkturer på LA-bussarna har också tränat upp min förmåga att spotta krigsveteraner).
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
© Jazzhands
Recent Comments