En grej jag verkligen kommer att sakna med LA är amerikanernas öppenhet.

Nu ska jag inte göra en sån där “Här i Argentina finns inget förtryck, ni ska bara se hur fina hotellen är”, som nån fotbollstränare ska ha sagt.

Jag är förstås medveten om att jag bor i ett privilegierat, ariskt medelklassområde ett stenkast från UCLA och höginkomsttagarnas Santa Monica.

Men oavsett, även på bussen säger man hej till varandra, tackar chauffören för att denne öppnar dörren och så vidare. Folk utväxlar några ord vid övergångsstället, i hissen, i matkön. Idag glömde jag min väska på Starbuck’s, och gick tillbaka för att hämta den. TVÅ människor kommenterade “Oj, vilken tur!” och “Jösses? Lilla vännen, glömde du väskan? Oh my God” och så blev det lite följdsnack på det.

I Sverige hade man nog knappast kommenterat händelsen.

Det gör mig tårögd. USA! USA! USA! Jag ställer mig på balkongen och ropar.

• Postad 2010-04-24
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None