Folkets röst (via Kristofer)

Den elektriska ciggen

Nån som såg Real Housewives of Beverly Hills i tisdags förresten? När mediumet tog upp en elektrisk cigg och började fejkpuffa runt Frasier-fruns middagsbord?

Sug på den meningen ett tag.
Vissa kvällar älskar jag teve  mer än andra kvällar.

Lunch

…i Garnisonen är ett gissel. Runt elva börjar både jag och den andra researchern Sofia att leta. Vi ringer restauranger och frågar om dagens och får alltid det dystra svaret “Vi har sommarstängt” eller “Det är kokt torsk med äggsås”. Båda lika nedslående.

Har inte ätit så sorglig och nedstämd mat som den jag ätit i Garnosonen-området de senaste två veckorna. Min mage sörjer.

Det oskrivna bladet

Vissa tror att jag läser mycket. Andra tror att jag läser lite. Vad är sanningen, undrar ni. Hur ligger det till egentligen?

Kommer man hem till mig så ser man att min bokhylla är ytterst sparsamt fylld. Två hyllor med böcker bara. Ska man tolka detta som att jag aldrig läser en bok?

Nej, man ska tolka det som att jag inte ser något värde i att spara varenda bok jag läser. Man läser ju oftast inte om dem, liksom. Och jag tycker att överfyllda bokhyllor ekar koketteri av nåt slag. Jag sparar inte särskilt många DVDs heller, för den delen.

Har vi inte vandrat ned för den här stigen förut?

Nå. De senaste veckorna har jag läst Easter Parade av Richard Yates och Presidentens fru av Curtis Sittenfeld. Nu har jag ändrat titel på min roman som växer med en snigels hastighet. Den heter Junket Memories.

På engelska?
Ja, på engelska. Jag ska suga på ordet “Junketminnen” ett tag innan ja bestämmer mig.