De borrar i huset. Igen.
Eller om det är huset bredvid, under huset eller på gatan. Jag vet inte, det spelar ingen roll. För det känns ändå i hela kroppen. Den där vibrationen som stör, låter elak, låter påträngande och gör det svårt att skriva eftersom jag blir rastlös.
Nu tystnade det.
Nu är det igång igen.
Bestämt, ihärdigt.
Tystnad.
Start igen, som ett harklande och sedan en rejäl drillning.
Kommer och går utan förvarning eller regelbundenhet.

Vari ligger obehaget egentligen? För jag blir olustig, känner mig illa till mods. Är det oregelbundenheten, som om ett utbrott kan ske precis när som helst? Ja, jag tror det. Som när jag hade en explosiv chef som kunde ryta till i stort sett när som helst.
Som när mamma och pappa kunde brista ut i ett fullskaligt bråk utan någon som helst förvarning.
Allt detta påminner mig borren om. Utbrott, utslag, utmattning.
Sluta nån jävla gång.

• Postad 2015-03-11
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None