Jazzhands

Pavlovska tankar inför resa

Det är helt otroligt. Är min kropp förprogrammerad? Är jag en robot? Är jag betingad? Varför händer alltid detta, trots resonemang, logik och år av terapi? Att kroppen reagerar helt vilt på stundande resa? Oro, sömnsvårigheter, lätt ångest och – givetvis – ångertankar.
Varenda eviga gång.
Helt otroligt.
Men, det är väl som terapeuten säger, var beredd på att dessa tankar och känslor kommer. Men reagera inte på dem, acceptera bara.
Egentligen avskyr jag ju just den typen av “råd”. Hur ska jag “acceptera”? Hur gör man? Är det så att man bara yttrar någon slags fras om att “jag accepterar tingens ordning” och så är allt på banan? Nej, självklart inte. Men hur gör man då?
Jag provar med att lägga mig raklång på golvet och bara acceptera. Hjälper inte. Diskar istället.
Skit.

Etiketter None

  • victoria, 8:19 pm August 8, 2015:

    Jag brukar göra just det, diska. O tvätta. O allt annat jag skulle gjort om jag INTE haft ångest. Tror att det är trixet liksom, att inte agera på ångesten alls utan bara rulla på så vanligt det bara går, lyssna på P1 och strunta i ångestelefanten i rummet. Kram

  • Jazzhands, 8:51 pm August 8, 2015:

    Kära Victoria! Alltid dessa goda råd och fin pepp från dig. Jag är hemskt tacksam. <3

  • victoria, 5:27 pm August 9, 2015:

    Vi hjälper varann, det är fint som tusan det! <3

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen