- Postad 2015-10-29
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: 1
Hösten är döden
Saker man tänker på när det är höstmörkt ute och man promenerar genom stan, hem mot söder. Antagligen har man någon musik i lurarna också och man noterar att höstens vackra färger som vanligt är extra vackra eftersom man vet att de håller på att dö. Ungefär som det sorgset vackra med en bukett blommor. De finns bara här och nu.
Ja, så håller man på. Medan man promenerar längs vattnet och hem mot söder. Och man tänker, så som man ofta gör, på att av alla känslor som tagit över ens kropp och sedan (fast man inte tror det) försvunnit så är det bara två som stannat kvar. Hur är det så, varför just de två? Varför just dessa två kärlekar?
Igår träffade jag en härlig och vacker person med en underbar blogg. Hon frågade om “brutaliteten” i min bok. För mig känns den inte särskilt brutal, och den känns som den lever sitt eget liv nu. Det har den gjort länge. Känslorna Som Stannade Kvar hände efter boken. Hur kommer det sig? Han som fullkomligt förgjorde mig eftersom jag ville och han tvekade. Och sedan han med kalufsen. Varför dem? Jag vet inte. Men de lever fortfarande hos mig.
Tankar som kommer när man promenerar hem i höstmörkret och försöker minnas och ta in alla de vackra färgerna eftersom de håller på att dö och bara finns här och nu.
Recent Comments